Herr talman! Jag vill ställa min fråga till statsrådet Jens Orback i hans egenskap av jämställdhetsminister.
Jag har tagit del av statens budget, och det finns ett utmärkt särtryck som heter
Fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män
. Där har man bra statistik uppdelad på kön.
Här kan man inledningsvis läsa: "Löneskillnaden mellan kvinnor och män är betydande även när hänsyn tas till olika yrkesval och sektorer. Kvinnor tjänar i genomsnitt 92 procent av vad män tjänar."
Man kan också läsa: "Ett generellt mönster är att förekomsten av barn drar kvinnor
från
arbetsmarknaden, men det drar män
till
arbetsmarknaden." Kvinnor arbetar alltså mindre när de har barn, och män arbetar mer.
Man kan också läsa: "Kvinnors större ansvarstagande för hem och familj och högre andel deltidsarbete ger dem en ekonomiskt utsatt ställning." De är "beroende av sin sammanboende mans ekonomiska resurser".
Det finns mycket, inte smått men gott att läsa här. Men allt är inte alls gott, utan det är ganska hemskt. Man säger att detta inte ändrar sig, utan det här mönstret är cementerat. Det handlar om betalt och obetalt arbete och en skev ansvarsfördelning vid föräldraskap.
Min fråga till jämställdhetsministern är: Vad tycker jämställdhetsministern att vi ska göra för att bryta upp det här mönstret, som är så väldigt hårt präglat i vårt samhälle och som innebär att kvinnors ställning på arbetsmarknaden är mycket svag?