Fru talman! Vi debatterar i dag Riksrevisionens rapport om det samlade stödet till solel. Motivet till Riksrevisionens granskning har varit att kostnaderna per kilowattimme är höga samtidigt som systemet för just solel är komplicerat och svåröverskådligt.
Svensk solelproduktion omfattas i dag av ett antal olika stöd. Det är bland annat investeringsstöd, elcertifikatssystemet och olika skattesubventioner. Bara i budgetpropositionen för innevarande år har regeringen avsatt drygt 900 miljoner kronor per år under perioden 2018-2020 till investeringsstöd till solceller, och under våren höjdes även stödet med ytterligare 170 miljoner kronor. Vid en kraftig utbyggnad kan statens kostnader för stödet dock bli betydligt högre. Eftersom solel är relativt kostsamt att producera är också stödet per producerad kilowattimme högt jämfört med stödet till annan förnybar elproduktion, som primärt subventioneras via elcertifikatssystemet.
Riksrevisionen har även gjort uppskattningar av vad skattebortfallet kan bli med den målbild som återfinns i Energimyndighetens förslag till strategi för ökad användning på el, och man uppskattar att det kan uppgå till närmare 5 miljarder kronor årligen om de gröna ytterlighetspartierna skulle lyckas - eller misslyckas, beroende på hur man ser det.
Fru talman! Riksrevisionen konstaterar att eftersom det saknas just en samhällsekonomisk och statsfinansiell analys av det samlade stödet har riksdagen inte fått tillräcklig information inför beslut om stödåtgärder. Man konstaterar att en annan utformning av stödet sannolikt skulle ge exempelvis mer förnybar el för pengarna. Även Konjunkturinstitutet har påpekat bland annat att stödet till solceller frångår principen om kostnadseffektivitet och teknikneutralitet och att det borde slopas snarare än utökas. De har även sedan tidigare påpekat att det inte finns något som tyder på att en subvention av solelproduktion skulle öka antalet sysselsatta i ekonomin på lång sikt.
Det är även så att branschorganisationen för solel i Sverige, Svensk Solenergi, under föregående höst var ute med en propå med önskemål om att just fasa ut stödet till solceller. Detta var någonting som uppenbarligen ratades av regeringen, som höjde både ersättningsnivån och nivån på investeringsstödet som sådant. Det är kanske inte alltför ovanligt att exempelvis en bransch kan efterfråga olika former av stöd eller vara pådrivande för sådant, men man får nog leta tämligen länge och med ljus och lykta för att finna de fall där en branschorganisation anser att subventioner bör avvecklas - och där ett sådant önskemål i stället bemöts med ännu mer subventioner. Men så är det kanske med en regering som har bidragspolitik som sin främsta gren och väljer att bortse från alla röster som finns i debatten.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om det samlade stödet till solel
Fru talman! Sverigedemokraterna menar att dagens investeringsstöd för installation av solceller, vilket under senare år kraftigt har utökats, på goda grunder kan ifrågasättas just eftersom solceller nästan uteslutande producerar elenergi vid de tidpunkter på året då Sverige redan har ett stort produktionsöverskott på el. Solcellernas elproduktion är låg under årets mörka och kalla månader. Just när vi behöver elen som mest producerar solkraften som minst. Detta leder även till att vi under sommarhalvåret exporterar en överkapacitet till lågt pris och på vintern importerar dyr el.
På sommaren begränsas produktionen genom planerade underhåll, lagring av vatten i magasinen och stängning av vissa anläggningar. Detta innebär i praktiken att subventionspengarna till solkraft är en ren samhällskostnad, eftersom Sverige exporterar elöverskott till marknader där priset understiger kostnaden. Med investeringsstödet till solkraft investerar Sverige alltså i produktionskapacitet när den inte efterfrågas, och det är någonting vi knappast tycker kan betraktas som miljövänligt eller samhällsekonomiskt effektivt.
Däremot vill vi framhålla att produktion av solel kan vara och är såväl lönsamt som effektivt i andra delar av världen. Detta gäller främst i de länder där man har en produktionsprofil från solkraften som överensstämmer med den efterfrågeprofil som finns och där efterfrågan på el är som störst när solen skiner. Satsningar framöver vad gäller exempelvis forskning om solkraft i Sverige bör därför vara exportorienterade, till marknader där potentialen för solkraft är mycket större och där den troligtvis naturligt kommer att utgöra en betydligt större del av marknadernas energisystem.
Jag vill med detta yrka bifall till reservation 2 i betänkandet, fru talman.