Fru talman! Demokratiskt arbete bygger på en väl fungerande parlamentarism, och utifrån detta ska betänkandet Riksdagens arbetsformer , KU35, betraktas. Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och därmed avslag på motionerna.
Som tidigare nämnts här innehåller betänkandet 85 yrkanden om allt från hur och var riksdagens öppnande ska genomföras till hur val av talman ska gå till och hur vi arbetar och beter oss här i kammaren. De ekonomiska villkoren och vilka utskott arbetet ska organiseras i finns också upptagna här. Enskilda ledamöters förutsättningar att utföra sitt uppdrag på ett fullgott sätt är som jag ser det viktigt att lyfta fram och ha med sig i diskussioner som denna.
Behandlingen av motionerna är en viktig del i en ständigt pågående debatt om hur arbetet som folkets företrädare kan läggas upp på bästa sätt. I betänkandet har vi också behandlat den rapport som nämnts av tidigare talare och som en grupp i utskottet tagit fram. Man har i den sett över tillämpningen av utskottsinitiativ. De slutsatser och iakttagelser som där framkommit ställer vi oss bakom. Det man konstaterar är att antalet utskottsinitiativ har ökat avsevärt på senare år. Andelen utskottsinitiativ som beslutats av oeniga utskott var också märkbart större under riksmötet 2020/21 än tidigare.
I detta sammanhang vill jag gärna poängtera att utskottsinitiativen kommit att användas på ett sätt som kanske sträcker sig utanför det som de från början var avsedda för. Tanken med utskottsinitiativ är att de ska användas med restriktivitet, som ett slags undantagsfall. Det parlamentariska läget och kanske den mediala attraktionskraften har gjort att trösklarna ibland blivit låga för sådana initiativ.
I sammanhanget kan nämnas att riksdagen på intet sätt förfogar över de resurser som Regeringskansliet har i fråga om utredningsväsen och remissförfarande. Det är därför viktigt att påminna sig om att en viss tröghet kan ge möjlighet till planering, utredning och eftertanke. Ett stort antal utskottsinitiativ kan försvåra planeringen av arbetet för utskotten och reser frågor kring förhållandet till exempelvis motioner. Det är därför välkommet att den rapport som har tagits fram och som finns med i vårt betänkande påminner om varsamhet i utnyttjandet av utskottsinitiativ.
Fru talman! Jag vill också beröra ställningstagandena om en del motioner i ärendet. En motion tar upp frågan om att ersätta den allmänna motionstiden med en friare motionsrätt. De närmare formerna för motionsrätt har varit föremål för utredning vid flera tillfällen. Rätten att väcka motioner utan koppling till propositioner och andra ärenden har på olika sätt varit begränsade i tid ända sedan 1866 års riksdagsordning. Den huvudsakliga anledningen till att inte tillåta en sådan motionsrätt under hela riksmötet har varit hänsynen till riksdagsarbetet. Det har konstaterats att motioner utgör en omfattande del av riksdagens arbetsmaterial.
Utskottet framhåller att arbetsbelastningen för utskottens kanslier redan är stor och att utskotten även har ett ökat behov av utrymme för bland annat behandling av EU-frågor, uppföljning och utvärdering samt fördjupade kontakter med forsknings- och framtidsfrågor. Till detta kommer att antalet fristående motioner ökat kraftigt under senare tid.
Några motioner - två till antalet - tar upp frågan om lobbyism och att ett lobbyregister ska upprättas. Det är också frågor som tidigare har utretts och behandlats. Senast berördes frågan i 2014 års demokratiutredning. Den kom till slutsatsen att lobbyism i form av informella kontakter mellan beslutsfattare och intresseorganisationer i nuläget inte utgjorde någon direkt utmaning för demokratin och förespråkade därför inte att någon form av reglering införs som förändrar förutsättningarna.
Att beslutsfattare och intresseorganisationer träffas och för dialog om aktuella frågor är av stor vikt. Det är viktigt att det sker öppet och med transparens. Enligt utredningen skulle en reglering vara svår att utforma på ett ändamålsenligt sätt som inte skulle medföra negativa effekter för demokratin. Den som rör sig i riksdagens lokaler kan dagligen se att det hålls möten, sammankomster, seminarier och workshoppar om aktuella frågor. De är en del av de möten och sammankomster som hålls mellan beslutsfattare, intresseorganisationer, näringsliv, fackliga organisationer och andra som vill lyfta fram angelägna frågor från sin horisont.
En tidigare talare tog upp frågan om flaggningen i plenisalen. Det är också en motion som finns i betänkandet och som vi har tagit ställning till. Jag vill lyfta fram betydelsen av att både Sveriges och EU:s flaggor finns representerade i salen. Det handlar delvis om den rent praktiska situationen. En stor del av de debatter och diskussioner som hålls och de beslut som fattas här i kammaren är också en del av det europeiska samarbetet. Det utgör en viktig del av det som påverkar och är aktuellt i diskussionerna här i riksdagen.
Det är pedagogiskt, praktiskt och också värdigt, som jag ser det, att vi har både Sveriges flagga och EU-flaggan i salen. Det är viktigt inte minst i dessa tider av oro och svårigheter i vår omvärld. Då är det viktigt att visa att samling och samarbete lyfts fram. Det innebär att det som vi jobbar med här i Sverige också har bäring på det europeiska samarbetet. Vi behöver samarbeta mer för att stärka oss inför framtiden.