Herr talman! Det här är ett stort problem med tanke hur många kvinnojourer som nu faktiskt stryker med och försvinner, samtidigt som vi ser att kommunerna inte placerar kvinnor och barn som är i behov av det. Det här är en bokstavligen livsfarlig kombination.
Jag håller med om tillståndsplikten och att det är något som behöver göras, men man måste också tillföra pengar för att kvaliteten i verksamheterna ska kunna upprätthållas. Problemet är att det inte har gjorts. Kommunerna har väldigt stora kostnader för de här placeringarna, och detta hamnar i bedömningen av om någon ska placeras eller inte.
Det här vill jag lyfta fram, för det behöver tas i beaktande.
Regeringen har svarat att man vill titta på det här och att man kanske gör någonting åt det. Men man skjuter på det till 2026. Då tror jag att vi har låtit det gå alldeles för långt. Vi anser att man behöver göra saker tidigare – i alla fall titta på det här, utvärdera, inhämta kunskaper och se på utvecklingen för att kunna agera. Jag rekommenderar ledamoten att överväga att senare i eftermiddag rösta på vårt yrkande om uppföljning, så att en förändring kan komma till stånd tidigare.
(Applåder)