Fru talman! Debatten ska nu handla om lagut-
skottets betänkande LU14, dvs. frågor som rör arv
och frågor som rör namn. Jag yrkar redan nu bifall till
reservation nr 1, men står även bakom reservation 2.
I motion nr L214 föreslår vi att allmänna arvsfon-
den ska avskaffas och att de arv som inte har någon
arvinge i stället ska tillfalla staten. Medel går ofta till
sådana uppgifter som det offentliga ändå har ansvar
för och som man har dragit skatter till.
Privatpersoner får inte beviljas stöd ur fonden, hur
behjärtansvärda deras behov än är. Inte heller kan
man erhålla medel för ideell verksamhet, som numera
kallas social ekonomi, även om jag ser i redovisning-
en att man har fått pengar om man har haft projekt
som har varit politiskt korrekta.
Här har vi också det moderna tiondet. En tiondel
av de medel som under året har flutit in till fonden
ska läggas till fonden. Det togs förr av bönderna - nu
från de döda, som av naturliga skäl är tysta.
Jag noterar att pengar från fonden går till sådant
som det offentliga har att sköta och bekosta. Nästan
13 miljoner har gått till barn med funktionshinder.
Ytterligare nästan 7 miljoner har gått till hjälpmedel
till sådana barn för tredje året i rad. Detta är faktiskt
en landstingsuppgift.
Unga Örnar har fått medel för musikalen Hora,
vem fan är det - ursäkta, fru talman, men det är ett
citat som vänder sig till ungdomar. Arbetarnas Bild-
ningsförbund har fått pengar för projektet Barn är vi
alla - minsann. Det är kommuner och landsting som
fördelar bidrag till bildningsförbund. De
2 ½ miljonerna i räntor skulle kunna komma dessa
politiska nivåer väl till pass.
Allmänna arvsfonden gör nu anspråk på de medel
som ska tillfalla de efterlevande till Förintelsens offer
och har tyvärr lagstöd för det. Vi har motionerat för
en lagändring. Detta kommer snart att diskuteras här i
kammaren.
Vi moderater anser alltså att Allmänna arvsfonden
ska läggas ned. Helst vill vi ju att lagen ändras så fler
av den dödes släktingar kan få ärva.
Aktuellt är ju nu arvingarna till Förintelsens offer,
men vi tänker oss även föremålen för nästa motion,
L205. I den yrkar vi moderater på arvsrätt för kusiner.
Detta yrkande är en följetong i kammaren, men allt-
somoftast kryper verkligheten närmare och majorite-
tens ledamöter har kommit på bättre tankar och röstat
för våra förslag.
Senast det hände, var när vår upprepade motion
om förbud att gifta bort flickor under 18 år fick bifall.
Vi fick också igenom ett äldre krav om att misshand-
lande föräldrar inte automatiskt ska få vårdnaden om
barnen. Alltså: Skam den som ger sig. Droppen kan
urholka stenen även här i kammaren.
När arvsrätten för kusiner avskaffades var banden
mellan släktingar starkare och dessutom var släkter
betydligt större än i dag med många barn i varje fa-
milj. Socialdemokraterna har sedan dess nedmonterat
familjens och släktens betydelse som trygghetsfaktor
och som ekonomisk enhet. Nu måste man lita på
statens godhet. Detta är en medveten satsning som
gör att människor är hänvisade till offentliga beslut i
stället för att känna trygghet i släkten.
När man nu ser det skrämmande resultatet av av-
klippta familje- och släktband, är det hög tid att knyta
ihop dem igen. De människor som har fått ett nytt
hem här i Sverige har påmint oss om att familjen och
släkten har en funktion som socialt och ekonomiskt
skyddsnät. De måste ju få en chock när de förstår att
kusiner inte räknas till släkten och därför inte är arvs-
berättigade i Sverige.
Fru talman! Jag går nu över till namnfrågor. Vår
motion i detta ämne handlar om att fritt få välja
namn. Det får man inte nu. Varken för-, mellan- eller
efternamn. Det är förbjudet att ha bindestreck! Vi
moderater anser inte att det finns tillräckliga skäl att
ha sådana begränsningar. Om nu datasystemen utgör
begränsningarna, då är det skrattretande. Ska syste-
men bestämma vad folk ska heta? Systemen är till för
människorna, inte tvärtom.
Riksdagen är Sveriges högsta beslutande organ.
Regeringen fick förra året i uppdrag att undersöka
varför lagen ser ut som den gör. Vi moderater tycker
att det är en skam att visa sådan nonchalans, att man
inte ens har påbörjat denna undersökning. Förklaring-
en ligger nog i att detta gäller enskilda individer och
inte stora väljargrupper. Då har man inte så bråttom
borta i kanslihuset.
Slutligen vill jag hänvisa till T. S. Elliots berömda
dikt Om kattnamn, som lyckas förmedla den stolthet
som en katt, och även en människa kan känna inför
sitt namn, sitt varumärke och sin identitet. Britt G.
Hallqvist har gjort den svenska översättningen. Fru
talman! Jag har sparat tid för att hinna sprida lite
kultur över kammaren i denna sena timma, och därför
vill jag läsa denna dikt.
Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten.
Det finns inte många som duger till de !
Man grubblar sig tokig av grubbel om natten.
ETT namn är för lite. En katt vill ha TRE!
Först har vi det namnet som används därhemma,
det enkla, rejäla, som Peter och Tom
och Viktor och Jonatan, Hugo och Emma -
förnuftiga namn, som envar tycker om.
Och om man vill undvika banaliteter
så kan man väl flottare namn hitta på
som Plato, Admetus, Elektra, Demeter -
förnämliga namn men rejäla ändå.
Och sen ska man hitta nåt säreget åt'en,
nåt ovanligt kattnamn med resning och glans
så katten kan känna sig stolt och belåten
och snurra mustaschen och svänga sin svans.
Och sådana namn har jag några på lager
som Munkustrap, Quaxo och Korikopatt
och Bombalurina och Fille Podager.
Det är namn som blott bärs av en endaste katt.
Till sist ska ni veta att misse och missa
har något som inte för människor är,
det namnet som ingen i världen kan gissa,
som katten om natten i hemlighet bär.
Och ser ni en kisse som tyst mediterar
och grubblar, försjunken i länsstolens famn
då vet ni mesamma på vad han funderar.
Han grundar och blundar - begrundar sitt namn,
sitt nattliga, kattliga,
evigt ofattliga,
allra förtegnaste, egnaste namn.