Fru talman! Jag vill börja med att tacka Jonas Sjöstedt för att han har väckt denna väldigt viktiga fråga i sin interpellation.
Frihandelsavtalet TTIP mellan USA och EU handlar ju, som Jonas Sjöstedt tog upp, inte bara om att man ska underlätta handeln mellan de två största ekonomierna i världen. Vi från Vänsterpartiet har absolut inget emot att man handlar av varandra; tvärtom kan det vara väldigt bra att det sprids teknik och att man kan köpa en vara som produceras billigare på ett annat ställe.
Men det här handlar ju om huruvida frihandeln ska vara överordnad andra viktiga värderingar i vårt land, i USA och i Europa.
Vi har debatterat detta tidigare i kammaren, Ewa Björling, och det var i november i fjol. Då tog jag och min kollega Kent Persson upp tvistlösningsmekanismen ISDS, precis som Jonas Sjöstedt har tagit upp. Det handlar om att företag kan stämma stater om de uppfattar det som att de har blivit indirekt exproprierade, alltså att staterna har tagit vinster av företagen på det ena eller andra sättet.
Jonas Sjöstedt tog upp några konkreta exempel. Philip Morris har stämt Australien för att de har fattat ett beslut i parlamentet att man bara ska ha vita förpackningar när man säljer cigaretter. Det tycker inte Philip Morris om. Det finns andra exempel på att storföretag har stämt stater för att de har fattat beslut som rör folkhälsa, sociala rättigheter, konsumenträtt och så vidare.
När vi debatterade det här, Ewa Björling, tog du upp statistik om sådana här skiljedomsförfaranden i världen. Du sade att när det blev skiljedomsförfaranden mellan storföretag och stater 2012 vann staterna i 42 procent av fallen. Företagen vann i 31 procent av fallen, och i 27 procent av fallen gjorde man upp genom förlikning.
Då skulle jag vilja fråga dig, Ewa Björling: Tycker du att det känns acceptabelt att i endast 40 procent av fallen vinner stater och att i 60 procent av fallen vinner storföretagen, antingen genom att deras krav går igenom direkt eller genom att staterna måste flytta sig mot storföretagens håll genom så kallad förlikning?
Jag tycker att det här är väldigt skrämmande. Det innebär att när Philip Morris stämmer oss här i Sverige för att vi har hårdare lagstiftning mot cigaretter kanske vi vinner första gången, men när de stora alkoholbolagen stämmer oss för att vi har ett systembolag eller för att vi har restriktioner om marknadsföring av alkohol vinner vi inte. Enligt din statistik vinner vi i bara 40 procent av fallen, fyra gånger av tio.
Jag skulle också vilja ställa en mer principiell fråga: Varför ska vi ha de här skiljedomsförfarandena över huvud taget? Det ligger utanför det ordinarie rättsväsendet. I Sverige skulle det vara handelskammaren som hanterade sådana här saker. Man gör det i total hemlighet. Det finns inte alls samma transparens som det finns i det ordinarie förfarandet. Det kostar extremt mycket pengar, så blotta risken att bli stämd i ett sådant här förfarande kan få stater att inte utöva progressiv politik.
Jag vill veta, Ewa Björling: Vad är det för fel på våra ordinarie domare och domstolar, det ordinarie rättsförfarandet helt enkelt?