Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min interpellation, ett svar där statsrådet välkomnar debatt. Men, fru talman, själv skulle jag också välkomna handling.
Statsrådet redovisar ett antal åtgärder som har vidtagits och nämner pensionssystemet, rätten att stanna kvar i anställning till 67 år och en del annat. Det är väl bra i sig, fru talman, men är det tillräckligt? I grunden krävs förstås en tillväxtpolitik. Det krävs fler företagare och fler i företag till skillnad från i dag.
Men även med dagens politik går det inte att blunda för det tydliga språk som verkligheten talar, fru talman. Andelen sysselsatta sjunker snabbt från sådär 55 år. Då är någonstans runt 82 % verksamma i yrkeslivet. När man tittar på 2002 års siffror för 60-åringarna ser man att andelen verksamma hade sjunkit till 69 %. Går vi till 64-åringarna så var det bara 34 % av dem som var yrkesverksamma. Här skiljer det - det vet vi också, fru talman - mellan kvinnor och män.
Redan tidigare får vi höra rapporter om att människor, kanske redan så unga som personer i 40-årsåldern, upplever att de har problem med att byta arbete, vidareutbilda sig och göra karriär. Pratar vi sedan om 50-plus, fru talman, ett begrepp som blev verklighet under 90-talet, så talar vi om människor som vittnar tydligt om svårigheter att återinträda, något som naturligtvis syns i förtidspensionering, hos a-kassorna och i den del som jag hörde statsrådet tala om tidigare här i dag i en annan interpellationsdebatt.
För att våra gemensamma resurser ska växa måste fler stanna kvar i arbetslivet - om det tror jag att vi är överens. Men måste vi då inte åtgärda åldersdiskriminering i arbetslivet? Jo, EU:s ministerråd har den 27 november 2000 enats om ett sådant direktiv. Vi har bundit oss att implementera det senast den 2 december 2006. Vi har det också i vår regeringsform, ska jag säga, så det borde ha skett alldeles oavsett EU.
Och vad har då regeringen gjort? Jo, man har tillsatt en utredning. Kommittén om utvidgat skydd 2000 ledde till en proposition 2002/03 där man konstaterade att utredningen inte hade haft i uppdrag att lämna förslag i just den här delen därför att man hade tillsatt en diskrimineringskommitté den 31 januari 2002 som skulle vara färdig den 1 december 2004. Det skulle ju då, fru talman, ha funnits god tid att hinna remissarbeta och bereda frågorna för att kunna implementera till 2006.
Men se, det kom ingenting den 1 december 2004 heller, för den kommittén har fått förlängd tid i två omgångar - dock icke för att uppmärksamma just åldersdiskriminering, fru talman, utan helt andra frågor. Vi har sett ett delbetänkande, ett viktigt, som handlar om könsdiskriminering. Vi har sett hur lagstiftningen har förändrats i propositionen från 2003 när det gäller etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder inom en rad områden, men vi har inte sett åldersdiskriminering. Så när, fru talman, tänker statsrådet och regeringen presentera handling i den frågan?