Fru talman! Jag ber att få tacka kulturministern för
svaret. Även om det formellt sett är fullständigt, ger
det ändå anledning till några följdfrågor.
Först måste jag korrigera mig själv på en punkt.
Jag avsåg egentligen inte att kräva att kulturfrågorna
skulle få en konkret behandling, utan en korrekt. Jag
misstänker att formuleringarna i kulturministerns svar
inte hade ändrats på något avgörande sätt om minis-
tern hade haft tillgång till frågans ursprungliga formu-
lering.
Jag vill också inledningsvis slå fast att jag natur-
ligtvis inte anser att kulturministern skall vidta några
som helst åtgärder i enskilda ärenden. Det framgick
för övrigt också av min interpellation.
Kulturministern pekar på att Kulturrådet som be-
redande organ för Stiftelsen Framtidens kultur skall
iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet. Det
är ju bra om det blir fastslaget från högsta ort.
Ändå anser jag att det framstår som oroande om
en tjänsteman vid denna beredande instans med titel,
hemvist och allt går ut i en kvällstidning och tillkän-
nager att han, byrådirektören vid Statens kulturråd,
anser att Stiftelsen Framtidens kultur bör skrotas.
Den debattör som väljer att markera sitt organisa-
toriska hemvist avser naturligtvis att den på något sätt
skall ingå i opinionsbildningen. Många som har en
mer perifer kontakt med Statens kulturråd, men ändå
vet att det har en viktig roll i svenskt kulturliv, torde
uppfatta en person som uppger sig vara byrådirektör
som talesman för myndigheten.
Hur anser kulturministern att läsarna skall uppfatta
ett debattinlägg där skribenten under sitt namn t.ex.
skriver statssekreterare, Kulturdepartementet? Är inte
avsikten att det skall ge någon sorts indikation om hur
inlägget skall läsas? Finns det inte en risk för att, om
inga korrigerande budskap presenteras, det av de
förväntansfulla bidragssökarna uppfattas som en sig-
nal om hur en viktig kulturmyndighet ser på Stiftelsen
Framtidens kultur och dess roll i det svenska kulturli-
vet?
Jag måste också få koppla en följdfråga till den
diskussion om Stiftelsen Framtidens kultur och dess
samhällsnyttighet som jag hänvisar till i min interpel-
lation. Om styrelsen för Statens kulturråd är en garant
för att "olika ärenden får en korrekt och saklig be-
handling", hur kan det då komma sig att deras besluts-
förslag till Framtidens kultur inte har innehållit så
mycket samhällsnyttighetsbedömning att det har med-
fört att stiftelsen skulle kunna uppfylla kravet på
skattebefrielse?
Jag kan i stiftelsens stadgar och riktlinjer för bi-
dragsgivning inte se att det finns något som strider
mot kraven på samhällsnyttighet. Nu betalas
57 511 000 kr i skatt och hamnar därigenom utanför
kultursektorn. Det är dessutom så att skattemyndighe-
ten i avdragshänseende i allmänhet handlägger ären-
den om företagens kultursponsring efter en annan
måttstock än idrottssponsring. Därför är behandlingen
av stiftelsen ytterligare en bekräftelse på att de farhå-
gor jag för fram i min andra fråga är befogade.
Jag anser att det finns stora risker för att regering-
en är på väg att skapa en alltför monolitisk struktur
när det gäller de ekonomiska förutsättningarna för
dem som med liv och lust ger sig på den svåra uppgif-
ten att genomföra någon form av kulturaktivitet. Den
som behöver stöd för att förverkliga sin idé kan ha en
oerhörd hjälp av att det finns olika källor, med olika
bedömningskriterier och olika kultursyn, olika soli-
daritetsbindningar eller vilka skäl de anser sig ha för
att göra en egen prioritering.
Fru talman! Jag hoppas för den kulturella mång-
faldens skull att mina farhågor är obefogade och att
den kommande kulturpropositionen kommer att inne-
hålla tydliga signaler om att även en socialdemokra-
tisk regering är beredd att ge utrymme för många att
bidra till ett vitaliserat kulturliv.