Herr ålderspresident! Det är med blandade känslor jag lyssnar på ledamoten Lina Nordquist. Jag blir glad av att höra en sund socialliberal tala om det starka samhället när människor har det som svårast. Men jag blir också lite ledsen när jag tänker på vilka saker vi hade kunnat göra tillsammans. Tänk om vi hade fått sitta och vända och vrida på hur vi skulle få samhället att gå i rätt riktning.
Jag tänker till exempel på det förslag som vi socialdemokrater nu har lagt fram vad gäller jämställdhet i försörjningsstödet, om att kunna betala ut till både mamman och pappan. Då kan man säkerställa att det inte blir en onödig maktbalans eller ett medel för att undertrycka någon annan.
Jag har haft samtal med liberaler när jag har pluggat i Uppsala eller suttit i kommunfullmäktige. Det har varit skönt att det har funnits samsyn om vikten av jämställdhet och mycket annat.
Herr ålderspresident! Problemet är att Lina och hennes parti har valt att regera tillsammans med Sverigedemokraterna och andra borgerliga partier. Nu syns väldigt lite av det som Lina Nordquist talar om, det starka samhället. Man kan också titta på hur budgeten ser ut. Vi satsar 50 gånger mer på socialtjänsten.
Min fråga i det här fallet gäller jämställd utbetalning. Hur kommer det sig att Liberalerna röstar emot att deras regering ska titta på den möjligheten? Vore det inte, som ett feministiskt parti, rimligt att bara titta på det?