Fru talman! Vi är i den lite märkliga situationen att vi har en regering som slår på stora trumman och som kommer med två lagförslag till riksdagen. Det ena handlar om skolpengen. Det andra handlar om skolvalet. Men sedan får man inte igenom lagförslagen. Man har inte bemödat sig om att skaffa sig majoritet.
Fru talman! Sedan står skolministern här och kastar sina sossekollegor i utbildningsutskottet rakt framför bussen när hon säger: Men vad gör ni i utskottet?
Det är ett något udda sätt att se på hur man driver igenom lagstiftning i Sverige, det vill säga man lägger fram en proposition som saknar stöd och säger till sina kollegor i utskottet att de kan lösa detta. Jag är minst sagt förvånad över det bristande hantverket.
En orsak till min förvåning är att det senaste förslaget om allsidig social sammansättning är så odefinierat. Regeringen är inte tydlig med vad man menar eller vill. Detta påpekar myndigheter, remissinstanser och andra partier i riksdagen. Vad innebär det när man saknar en klar definition?
Fru talman! Om regeringens förslag går igenom ser jag en betydande risk för att det ska leda till en sorts social ingenjörskonst som i slutändan endast riskerar att begränsas när den enskildes grundlagsfästa rättigheter eller rättigheter skyddade i diskrimineringslagstiftningen anses vara viktigare än det allmännas intresse. Det öppnar för att på olika sätt begränsa möjligheterna att välja skola för många barn och ungdomar.
Jag vill höra hur statsrådet ser på detta.