Herr talman! Jag förstår att Beatrice Timgren vill prata om detta. Civil olydnad per definition innebär att man bryter mot lagar. Det är själva grejen. Sedan är frågan hur man gör det. Om någon som till exempel värnar djuren ägnar sig åt civil olydnad ägnar man sig inte åt exempelvis sabotage. Det är någonting annat. Det går utanför detta per definition.
Civil olydnad handlar alltså om att uttrycka saker och ting när man tycker att till exempel lagstiftning som har stiftats i denna kammare inte följs och att man vill visa det för allmänheten genom att begå civil olydnad och då också tar sitt straff för det. Och det brukar handla om ohörsamhet mot ordningsmakten.
Så sent som 2000 kom en parlamentarisk utredning, Demokratiutredningen, med sitt slutbetänkande. Där finns det långa stycken om att civil olydnad ska ses som någonting annat än ett vanligt brott, då det handlar om att väcka opinion.
Jag kan tänka mig att man inom Sverigedemokraterna inte är så pigg på att diskutera civil olydnad; det är ju ett parti som är mer intresserat av repressiva åtgärder - kanske även när det gäller frågan om djurvälfärd och att det finns vissa typer av djur som verkligen behandlas på ett osunt sätt. Det gäller till exempel turbokycklingarna, som lever på ett sätt man kanske egentligen inte skulle acceptera och som vår djurskyddslag - skulle jag säga - har förbjudit.
Ur det perspektivet kan man ju säga att civil olydnad är ett sätt att väcka opinion, men sabotage är inte civil olydnad. Vi står inte bakom det.
(TALMANNEN: Då har vi fått två inlägg på det temat. Vi ska se om vi nu kan återvända till ämnet för betänkandet.)