Fru talman! Jag ber att få tacka
kommunikationsministern för svaret. Eftersom
kommunikationsministern är en sann vän av
avreglering väntade jag mig självfallet ett positivt
svar. Den företagna avgiftshöjningen är närmast att
jämföra med ocker som det saknas motiv för.
Jag vill kommentera svaret något. Det som kallas
jaktradio är egentligen privatradio. Tre olika band
har varit upplåtna för kommunikation -- apparater
på 27 MHz-band, 31 MHz-band och 155 MHz-
band.
Vid årsskiftet fanns det 6 400 licenser för 155 MHz-
band. Det är den gamla jordbruks- och
skogsbrukskanalen som uppläts förra året. Det
finns 22 000 licenser för apparater på 31 MHz-band
och hela 96 500 tillstånd för 27 MHz-band. Det är
licenser för 27 MHz-band som nu har slopats. Jag
minns inte hur många kanaler som är upplåtna åt
jaktändamål när det gäller frekvensen 27 MHz. När
det gäller 31 MHz är det sex kanaler. Jägarna får
välja mellan dessa sex kanaler. Man blir inte
tilldelad av Post- och telestyrelsen. Då det gäller
frekvensen 155 MHz finns det endast två kanaler.
Jag begriper inte hur man kan säga att
tillströmningen till dessa frekvenser skall begränsas
och att man har velat prioritera en bättre
framkomlighet. Det blir ingen bättre
framkomlighet. Jaktlagen får sinsemellan komma
överens om vilka kanaler man skall sända på och
vid vilka tider för att undvika kollision i luften.
Resonemanget håller alltså inte.
Jag noterar självfallet att man är beredd att
ompröva tillståndsplikten. Jag tar det helt enkelt
som ett löfte.