Herr talman! När frågeställningen kom till Regeringskansliet skulle den lika väl ha kunnat hamna hos Peter Norman, som ansvarig för statligt ägande. Då skulle den här diskussionen ha blivit tydligt kopplad bara till frågan om avkastningskrav eller vinst för det statliga bolaget.
I min roll har jag ansvar för det transportpolitiska. Där landade också frågeställningen. Jag tolkade Lars Johansson i den här interpellationen som att det gällde hur depåerna kan spela roll för det strategiska för att vi ska få bra järnvägsstruktur med punktlighet för de människor som behöver resa och för det tunga godset, som sliter på våra järnvägar.
Jernhusen har ett uppdrag. Man ska ha god ordning och reda och ska inte ha vare sig för- eller nackdelar i förhållande till andra aktörer på marknaden. Givet den enorma ökning av behov av tågresande och att allt fler tåg nu beställs på regionalt håll behövs det mer samordning mellan operatörer som bygger ut anläggningar och Jernhusen, som spelar en roll i detta. Var är det strategiskt mest lämpligt att ha underhållsanläggningar och olika typer av depåer?
Det uppdrag som vi jobbar vidare på med Gunnar Alexandersson kommer att vara ett viktigt steg framöver, men jag tror i grunden att vi inte har någon skillnad i åsikt om behoven och om den roll som depåerna spelar för att man ska kunna använda järnvägen. Det finns en betydande och bra fördel nu i alla fall - det finns nämligen bra med pengar till järnvägens underhåll. Vi behöver ha fokus både på fordonen och på infrastrukturen i form av spår.