Fru talman! Vi lever i en tid av stor osäkerhet. Även om det främst är kommersiella aktörer som det här betänkandet riktar sig mot finns det även andra hänsyn som vi behöver ta i beaktande. Därför vill jag yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 3 i betänkande KU37. Den behandlar militär prioritet för vissa frekvensområden.
Faktum är att radio, delvis för att det är en så robust teknik, delvis för att det är så vidspritt, även fyller ett syfte när det gäller att garantera nationell säkerhet. I en krissituation måste Försvarsmakten kunna kommunicera på säkra kanaler.
Även innan en sådan krissituation uppstår kan det finnas tydliga behov av att försvaret kan träna med hjälp av, samordna genom och värna rikets säkerhet på sina egna radiofrekvenser. I sitt remissvar har Försvarsmakten särskilt nämnt frekvensområdet 230-240 megahertz som ett sådant område.
Om Försvarsmakten tvingas använda civila frekvenser kan det leda till samordningsproblem vid krig eller kriser. Det rådande kriget i Ukraina betonar vikten av ett välfungerande nationellt försvar. Att det svenska försvaret under så långt tid varit underfinansierat gör, om något, behovet större.
Regeringen hävdar att man kan tillgodose Försvarsmaktens önskemål även med fortsatt utbyggnad av digitala radiosändningar, samtidigt som den själv erkänner risken att en fortsatt utbyggnad av digitala radiosändningar kan komma att använda just det frekvensområde som Försvarsmakten vill använda. Den skriver också att det finns utrymme att återkomma i frågan vid behov. Någonting i den ekvationen går inte ihop.
Om nuvarande digitala kommersiella radiosändningar som bedrivs inte utnyttjar frekvensområdet 230-240 megahertz verkar det inte helt rimligt att Försvarsmakten ska behöva dela frekvensutrymme med vanliga radiosändningar och anpassa sig så att man inte orsakar störningar i det civila nätet.
Att det praktiska alternativet, att justera Post- och telestyrelsens frekvensplan så att det nämnda frekvensutrymmet inte tas i anspråk, skulle kräva tidskrävande internationell koordinering är inte heller helt uppenbart rimligt. Det skulle snarare underlätta koordineringen att skapa förutsättningar att undvika störningar från militära system inom vårt land eller vid våra gränser vid stora övningar med eller utan andra länder såsom Danmark, Norge och Tyskland.
Det finns ett värde i att ge militär prioritet till vissa frekvensområden. I ljuset av säkerhetsläget i Sveriges närområde bör därför Försvarsmaktens remissvar särskilt beaktas.