Fru talman! Jag tvivlar inte på att nöjesparksnä-
ringen skulle uppskatta en lägre momssats. Allra
roligast är det väl att över huvud taget inte betala
någon skatt. Det är möjligt att man isolerat i den
sektorn skulle få vissa positiva sysselsättningseffek-
ter, men det är trots allt inte den avgörande frågan.
Det avgörande är hur vi totalt sett kan öka sysselsätt-
ningen i Sverige.
Om jag har en summa pengar till mitt förfogande
är det inte givet att jag får det största utbytet av att
sänka momsen just på nöjesparker. Jag får kanske
större effekt på något annat område. Det går att åbe-
ropa exakt samma resonemang på alla möjliga andra
områden.
Vi tar ut full moms, 25 %, på de flesta delar av
den privata konsumtionen. Det tar vi också ut på
transporter. Det dagliga resandet till och från arbetet
kan naturligtvis sägas vara väl så viktigt som möjlig-
heterna att gå på nöjespark. Vi tar ut full moms också
på kläder. Det kan hävdas att det är väl så viktigt att
människor skall ha möjlighet att skaffa sig kläder till
rimliga kostnader som det är att gynna nöjesparkerna.
Också klädesbranschen sysselsätter dessutom männi-
skor.
Vi hamnar här alltså i oändliga diskussioner. Min
slutsats är nog att vi skall eftersträva en så långt möj-
ligt enhetlig skatt, som vi tar ut över hela området.
Sedan får varje näring hävda sig på sina egna meriter
under konkurrens på lika villkor. Jag tycker att det är
en bra grundprincip att statsmakterna tar ut samma
skatt överallt. Jag är den förste att erkänna att vi inte
lever upp till den principen fullt ut, men jag tycker att
vi skall vara väldigt återhållsamma med att göra av-
steg från den.