Herr talman! Det ärende vi nu ska diskutera är ett
utlopp från de gamla 3:12-reglerna som gäller för små
företag sedan lång tid tillbaka och som lever vidare i
ny lagstiftning. I dag är det inkomstskattelagen, fram-
för allt kap. 56 och 57, som reglerar detta.
Jag fick en förfrågan häromdagen från ett engelskt
företag som tänkte starta ett bolag här i Sverige. De
hade fått förfrågan från skattemyndigheten om huru-
vida de var ett fåmansbolag. När jag kom hem på
kvällen slog jag upp paragrafen i den lagbok jag hade
hemma. Den var från 2001. Där stod det att den som
direkt eller indirekt äger eller på liknande sätt innehar
andelar i företag är att anse som en fåmansföretagare.
Jag skulle arbeta vidare dagen därpå på kontoret.
Jag tittade i en lagbok från i år. Lagen det gällde kom
till 1999. I lagboken står det att det ska vara en fysisk
person. Man har allstå efter två år rättat till och för-
ändrat. Vad innebär detta? Jo, det innebär att det
handlar om svenska medborgare och de eventuella
utlänningar som driver företag och som är delägare
personligen. Den förra skrivningen året innan måste
väl ha berott på ett misstag. Det skulle vara möjligt,
vad jag förstår, att lägga in i den innebörden att det
kunde handla både om fysiska och juridiska personer.
Varför är det så viktigt vem som är fåmansföreta-
gare? Jo, det är för att dessa regler är direkt diskrimi-
nerande. Man beskattar dessa fåmansföretagare på ett
sätt som inte någon aktieägare i storbolagen över
huvud taget behöver lida några effekter av.
När jag skulle råda dessa engelska företagare hur
de skulle se på verksamheten var jag glad att jag fick
tag i lagboken från i år innan jag talade om vad jag
lade in i begreppet enligt den tolkning jag gjorde av
lagstiftningen.
Men denna diskriminerande lagstiftning är före-
mål för översyn. Det sitter en utredning som skulle ha
kommit med en rapport förra året. Den har inte kom-
mit. Jag konstaterade när jag jobbade med problemet
att behovet är så akut att det brinner i gaveln på huset.
Det gäller att få det släckt och få en ordning så att
fåmansföretagare får en möjlighet i framtiden att
skapa de arbetstillfällen som vi alla hoppas på.
Om man går vidare i lagen och tittar på den direkt
materiella lagstiftningen är den sådan att de myndig-
heter som ska tillämpa den behöver göra dyrbara och
tidskrävande utredningar. Lagen kräver att småföre-
tagaren inte bara ser till den kommersiella verksam-
heten. Om han t.ex. ska sälja sitt bolag ska han om
det till stor del består av likvida tillgångar, vilket
fyller en funktion för vissa företag i verksamheten i
Sverige, fundera, analysera och skaffa sakkunskap
om den köpare han säljer till.
Man har alltså inte vidtagit några förändringar av
de här aviserade nyheterna som skulle ha kommit i
höstas. 3:12-reglerna gäller.
Det anges i den proposition som ligger till grund
för dagens betänkande att staten genom kriminaliteten
får väsentligt mindre skatteintäkter, och det är riktigt.
Den lösning man lägger fram i det förslag som i dag
ligger på bordet är att säljaren, när statens myndig-
heter misslyckas, ska vara den som ska svara för
utredningar. Han har nämligen att efter köpet svara
för skatter som påförs efter övertagandet av en ny
köpare. Det talas om att man vid en köpeskilling som
överstiger 75 % av obeskattad vinst har orsak att
misstänka att köparen är en suspekt figur. Samtidigt
kan man läsa Lagrådets yttrande, som vad jag förstår
är ett klart deklarerande av att om beloppet överstiger
75 % kan det bero på att det finns möjlighet att ut-
nyttja inkomstutjämningar. Då är det, med det som
tycks vara Lagrådets konklusion, inget kriminellt.
Den lille företagaren ska alltså analysera och läsa
lagar när han bara ska göra en vanlig försäljning av
sitt företag.
Jag kan transumera vidare ur Lagrådets betänkan-
de: Lagrådet vill ifrågasätta lämpligheten av att ge-
nomföra en lagstiftning på grundval av det remittera-
de förslaget innan det står klart vilka lösningar som
kommer att väljas inom bolagssektorn.
Det gäller alltså den utredning som är tillsatt och
som skulle ha kommit förra året. Lagrådet säger att vi
måste få se den för att veta hur det här ska lösas.
Lagrådet fortsätter: I det enskilda fallet kan det
vara förenat med stora svårigheter att avgöra om ett
företag är ett skalbolag eller ej. Vidare: Det framgår
inte av remissen hur de skattskyldiga och skattemyn-
digheterna ska få tillgång till alla de uppgifter rörande
tillgångar som behövs för att klarlägga om det avytt-
rade företaget är ett skalbolag eller ej.
Såvitt Lagrådet kan bedöma bör vidare de be-
stämmelser som gäller det avyttrade företagets direkt
eller indirekt ägda tillgångar samordnas för att undvi-
ka att tillgångar av likvid karaktär räknas dubbelt
eller inte alls, säger man också.
Jag skulle kunna fortsätta, men för tids vinnande
hänvisar jag den intresserade till att läsa Lagrådets
yttrande.
Det är klart att lagförslaget ytterligare kommer att
försvåra för den vanlige företagaren att bedriva af-
färsverksamhet. Detta konstaterande gäller för små
och medelstora företag. 3:12-reglerna är ju som sagt
inte tillämpliga på de större företagen. De små företa-
gen tvingas ta på sig kostnader för sakkunnig hjälp
som kan uppgå till tiotusentals kronor. Ändå kommer
säljarna ej att vara säkra på hur de olika skattemyn-
digheterna kommer att bedöma deras företag efter det
att de har sålts. Här ska ju säljaren stå ansvar för hur
köparna handskas med bolaget efter det att de har
förvärvat det.
Det enda rådet till en säljare av ett företag som
vill vara säker för framtiden är att inte sälja utan i
stället likvidera bolaget. Detta föga progressiva syn-
sätt är förvisso till nackdel för både säljare och köpa-
re och också för det svenska samhället.
De möjligheter som finns att utnyttja värdet av ett
företag, både för en säljare och för en köpare, för-
svinner till följd av de risker en säljare tar om han går
in i en affär med de föreslagna reglerna. Från moderat
sida finner vi det mer än anmärkningsvärt att vi inte
har fått fram nya regler som ersätter de gamla 3:12-
reglerna, precis som Lagrådet sade. Det är märkligt
att staten ska kapitulera för kriminella element och
lägga över kostnader och ansvar för den misslyckade
lagstiftningen på ett säljande småföretag.
Det kan konstateras att praktiskt taget alla re-
missinstanser påtalat de stora nackdelarna med att
anta det här framlagda förslaget innan de gamla 3:12-
reglerna arbetats bort. Undantag bland remissinstan-
serna är de myndigheter som är satta att hantera de
nuvarande reglerna. De myndigheterna gör emellertid
vad de kan för att få systemet att fungera. Det är för-
ståeligt att de desperat tillstyrker förslaget då de ej
kommer till rätta med bekymren och ej kan se någon
ny lagstiftning i stället för de gamla 3:12-reglerna.
Felet ligger uppenbart på lagstiftaren och de lagar
som åstadkommits. Beskedet i höstas var alltså att
man inte kunde få fram det nya förslaget. Däremot,
jag upprepar det, har man presterat det förslag som nu
ligger på bordet och som ålägger småföretagaren att
leva med en lagstiftning som kommer att medföra
kostnader och osäkerhet för säljare att genomföra en
affär som måhända i efterhand kommer att åsamka
honom mycket stora kostnader. Säljaren kan ju analy-
sera och gissa hur köparen efter förvärvet kommet att
använda företaget. Säljaren ska bedöma om det före-
ligger risk för kriminalitet från köparens sida i för-
hållande till skattemyndigheten.
Vi har inte fått höra någonting om denna utred-
ning och dess resultat. Det har skjutits åt sidan och
framåt. Inte förrän i dag har jag sett någonting, utöver
mindre redovisningar, annat än att det ska komma. I
dag står det dock i Dagens Industri: Kritiserad skatt
blir kvar. 3:12 reglerna ska uppenbarligen finnas
kvar. Utredningen har sitt sista sammanträde i dag
och lägger fram förslag, sägs det, den 18 juni. Innan
vi har fått det får vi alltså regler som ska tala om hur
man ska förfara.
Vi har sagt i vår motion att vi vill ha reda på att
man tar bort de här märkliga reglerna som beskattar
fåmansföretagare, så att vi slipper sådana egendom-
ligheter som det förslag som föreligger i dag.
På samma sida i Dagens Industri finns det en re-
dovisning av Gunvor Engström, ny vd för Företagar-
na. Det finns också en bild på Bosse Ringholm. Hon
har arbetat på departementet i olika omgångar. Hon
har en kvalificerad utbildning. Hon var chef för nä-
ringsenheten på Näringsdepartementet 1998-2001.
Hon har drivit eget företag med tio anställda. Hon
uttalar: Med den erfarenhet och kunskap jag fick
under de åren jag arbetade med eget företag tycker
jag att den politik som förs helt förödande, liksom de
förslag som läggs fram.
Man kan inte begära att Bosse Ringholm, som
aldrig har drivit något företag, ska ha samma kun-
skap. Jag har haft med honom att göra i tio år i lands-
tinget, och jag kan konstatera att man inte kan begära
så mycket. Vad man kan begära är dock att han ser
till att jobbet blir gjort av dem som är tillsatta att göra
utredningar och att han inte kommer med nödlös-
ningar där staten vältrar över ansvaret på den enskilde
fåmansföretagaren.
Sammanfattningsvis har lagstiftarna totalt miss-
lyckats med att skapa vettiga regler. Kostnaden härför
ska nu läggas på säljarna, på småföretagen. Många
gånger är det personer som arbetat hårt och skapat
arbetstillfällen för många. När de sedan önskar sälja,
exempelvis i slutskedet av sin aktiva bana, har de ofta
strukturerat om verksamheten och har därigenom ofta
likvida tillgångar i företaget som en seriös köpare kan
ha glädje av att förvärva. En företagare i den situatio-
nen är då rimligen ej beredd att sälja företaget med
hänsyn till risken att efter försäljningen få en lång-
dragen korrespondens med skattemyndigheterna
angående påförd skatt och måhända skatteprocesser
som drar över flera år. Handläggningen i domstolarna
på skattesidan är enligt all erfarenhet mycket tidskrä-
vande och tar alltid flera år i anspråk. Det skulle i så
fall bli starten på företagarens tid som pensionär.
Detta förenas med att så snart någon instans hos
skattemyndigheten har beslutat om skatt ska den
inlevereras. Först efter många års processande kanske
han kan få den tillbaka. Om han får en motgång för-
dyras och försämras affären.
Från moderat sida yrkar jag avslag på utskottets
förslag och bifall till den moderata och kristdemokra-
tiska reservation som finns.