Herr talman! Kultur för alla är inte bara namnet på det betänkande som vi debatterar nu. Kultur för alla sammanfattar också väldigt väl den rödgröna regeringens kulturpolitik.
"Alla" betyder verkligen alla. Oavsett var i landet du bor, oavsett ekonomiska förutsättningar och oavsett funktionsvariationer ska du ha tillgång till kultur - helt enkelt därför att tillgång till kultur är så oerhört centralt för att vi människor ska må bra, för att vi ska utvecklas och för att vi ska förstå oss själva och vår omvärld.
Det händer mycket positivt i kulturpolitiken nu, inte minst utifrån att vi har den starkaste kulturbudgeten någonsin i Sverige. Det var väl ett tecken i tiden att Kultursverige för några veckor sedan för första gången samlades till Folk och kultur med en oerhört optimistisk ansats och en oerhörd optimism inför att kulturpolitiken ska fortsätta leverera på det sätt som den rödgröna regeringen nu har levererat genom kulturpolitiken.
Självklart finns det också stora utmaningar. En sådan är skillnaden i tillgänglighet till kultur mellan stad och landsbygd. Det här kommer fram i Myndigheten för kulturanalys rapport, som presenterades i går, där man återigen påpekar att även om tillgängligheten till kultur generellt sett förbättras finns det stora skillnader mellan boende i stad och boende på landsbygd.
De kommersiella krafterna verkar obönhörligen så att med mindre publikunderlag finns det mindre förutsättningar att bedriva verksamhet. Det är därför det är så viktigt att den offentliga kulturpolitiken riktar särskilda resurser till de mindre orterna, till landsbygden.
Det vi gör i årets budget är att för första gången rikta ett statligt anslag till biblioteken. Under Alliansens regeringsår hade vi en väldigt dyster utveckling: nedläggningar av biblioteksfilialer runt om i landet. Den utvecklingen kan vi nu förhoppningsvis vända.
Här kan man tro att Centerpartiet skulle applådera regeringens insatser med statligt stöd till biblioteken just för att öka tillgängligheten till bibliotek även på mindre orter. Men Centerpartiet kallar det här statlig styrning av kulturpolitiken. Uppenbarligen finns det stora brister i Per Lodenius argumentation. Det finns logiska brister i en argumentation där man kallar det statlig styrning att anslå resurser till biblioteken och till kulturskolan men samtidigt ställer sig bakom resurser till bygdegårdarna, där man själv har ett intresse. Per Lodenius kan gärna förklara logiken i att använda olika måttstockar beroende på vilka anslag det handlar om.
Att anslå resurser till sektorer där vi vet att det behövs resurser handlar inte om att styra innehållet. Det handlar om att skapa förutsättningar. När jag då ser hur glad Oliver blev när han kunde börja spela gitarr i kulturskolan redan i årskurs 2 och när jag får höra hur Ebba skiner upp på kulturskolans teaterscen kan jag ta att allianspartierna försöker förklara bort sina lägre ambitionsnivåer och försöker komma med svepskäl.
Man säger att lägre skatter ska ge mer tillgänglighet till kultur. Ni kan sänka skatterna hur mycket ni vill - det blir inga nya bibliotek av det. Det blir ingen kulturskola av det.
Utan kulturskapare och konstnärer blir det däremot ingen kultur att tillgängliggöra. Därför är också konstnärernas situation en del av det här betänkandet. Även här händer det mycket positivt. Agneta Gille tog upp de 115 miljoner kronor som nu på olika sätt riktas till olika konstnärer. Jag ska inte repetera det, men jag kan komplettera med att regeringen nu dessutom har fattat beslut om en proposition om följerätt för att på det sättet också stärka konstnärernas situation, så att konstnärer verkligen får ersättning vid andrahandsförsäljning av konst.
Om några dagar går utredningen om konstnärers villkor ut på bred remiss. Det blir väldigt intressant att följa remissen. Från Miljöpartiets sida har vi redan tagit ställning och vill att konstnärsstipendier ska vara pensionsgrundande. Om man har fått ett arbetsstipendium för att kunna arbeta med sin konst under ett, två eller fem år är det rimligt att man under den tiden också har ett socialt skydd och att den arbetstiden också inkluderas den dag man går i pension.
Nu ska vi följa remissen, och utifrån resultatet av den får vi anledning att återkomma med en proposition.
Kultur för alla
Avslutningsvis måste jag också kommentera Cecilia Magnussons inledningsanförande. Det var kopiöst många felaktigheter där. Jag ska inte peka på dem alla, men jag noterar att hon säger att det nu råder kall fimbulvinter. Det är bara det att det nu är det den 1 mars. Fimbulvinter betyder ju att det är en vinterlik sommar, en väldigt kall sommar. Förmodligen kommer det ursprungligen från en rad kalla somrar på 500-talet. Ska man använda begrepp är det bra att känna till innebörden av dem.
Det är ungefär som när moderatledaren talar om kultursamverkansmodellen. Har ni moderater nu förklarat innebörden av kultursamverkansmodellen för moderatledaren?
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 7 mars.)