Herr talman! Regeringen kan svårligen agera vad
beträffar fallskärmsavtalen inom den fackliga
rörelsen. Jag delar Hugo Bergdahls moraliska
upprördhet, att det är ett oskick att det
förekommer, vare sig det är inom facket eller på
andra håll.
Regeringen har agerat i en del fall som rör statliga
verksamheter, t.ex. Nordbanken. Vi har med
omfattande juridisk hjälp undersökt huruvida det
var möjligt att få tillbaka de pengar som utbetalades
i form av mycket stora fallskärmar. Det visade sig
enligt juristernas råd inte vara möjligt att göra. Vi
har ändå beslutat att väcka talan mot vissa personer
i den gamla styrelsen inom Nordbanken för att om
möjligt rätta till en del missförhållanden och i bästa
fall få tillbaka en del pengar som där har hanterats
på ett möjligen otillbörligt sätt.
Därtill kommer att det inom Finansdepartementet,
som jag känner bäst, pågår ett arbete för att se till
att ingen av oss anställd chef har några otillbörliga
fallskärmsklausuler i sina anställningsförhållanden.
Även inom övriga delar inom regeringskansliet
pågår ett sådant arbete för att se till att det inte
finns några avtal om enorma miljonbelopp som
skulle kunna utdelas på, tycker vi, väldigt lösa och
helt godtyckliga grunder. Jag instämmer i
upprördheten.
Egentligen tycker jag att detta måste vara en ytterst
angelägen fråga för näringslivet och alla berörda.
Inte minst upprördhet hos medborgarna tror jag är
ett mycket verksamt medel mot sådana här
orättvisa och stötande avtal.
Öresundsbron