Herr talman! Jag blev adresserad i den föregående talarens inlägg. Jag vet inte hur mycket jag ska bemöta det, men jag tänker att kriminalitet, brottslighet och rättsfrågor är oändligt mycket mer komplicerade än vad som kan uttryckas med 140 tecken på Twitter eller skrivas i olika webbforum, såsom Avpixlat och andra.
Detta är komplicerade saker. Det finns ingen quickfix mot den tilltagande gängproblematiken. Om man tror det är man inte mogen att koppla ett ledarskap till politiken.
Det är lite oroande att Sverigedemokraterna tycker att Centerpartiets budgetförslag är så himla bra att man måste kritisera dem som vi lade fram för två år sedan. Jag tror ändå att man gillar att vi till att börja med anslår 8 miljarder till rejäla förstärkningar för tryggheten och polisen.
För mig och Centerpartiet handlar polistillskotten om att säkra tryggheten och göra det bättre för människor - ungdomar och gamla runt om i hela landet - så att de kan leva i trygghet och gå på våra gator, oavsett om det är mitt i stan, i en förort en bit härifrån eller någonstans på landsbygden där det är långt till närmaste polis.
Ibland när man hör debatten är det som när klockan står still - den går ändå rätt två gånger per dygn. Man kan lita på att vissa alltid vill ha mer resurser till polisen, fler poliser, vare sig det behövs eller inte, fler och skarpare repressionsinstrument och hårdare tag mot brottslingar.
När det gäller betänkandet om unga brottslingar är det särskilt känsligt och intressant. Man måste se båda sidorna på en och samma gång. Man måste se ungdomar som några som kan hamna snett men som med rätt medel kan knuffas i rätt riktning.
Jag tänker mycket på ett mejl som jag fick i går, och det ger mig ingen ro. Det var en ung tjej som skrev till mig. Hon hade hamnat i en mycket besvärlig situation. Hennes pojkvän satt i fängelse. De hade båda gripits för narkotikabrott. Hon hade dömts till skyddstillsyn och han till fängelse. Det var så många frågor som jag ville ställa. Vad hände på resans gång? Vad var det som fick dessa ungdomar, som hade varit glada och positiva ungdomar som ville förverkliga sina drömmar och söka utbildningar, resa ut i världen och göra andra saker, att ta detta steg? Hur såg vägskälet ut?
Det är naturligtvis frågor som är enormt svåra att besvara även för den som befinner sig i denna situation. Men det är saker som intresserar mig. Jag tror nämligen att det är genom att förstå hur detta fungerar som vi verkligen kan lösa dessa problem.
Sedan ska man inte tro att detta är någonting som man kan krama ihjäl, utan det krävs mycket stor tydlighet mot unga människor som begår brott. Det är just en del i att kunna återhämta sig och kunna ta en ny plats i samhället att det blir en mycket tydlig konsekvens av de brott som man begår. Det ska finnas en möjlighet att sona sitt brott, och det ska vara tydligt: Jag har gjort fel, och jag kan göra vissa saker för att få komma tillbaka.
Jag minns en händelse i ett jaktlag som jag var med i. En ung kille var med för första gången. Han råkade skjuta på fel djur. Han skulle skjuta en älgkalv, men han sköt en ko. Det får man inte göra, och det vet alla.
Det blev ingen tydlig konsekvens av detta, vilket var dumt. Detta var några år sedan. Han har tråkats av bondgubbarna i alla år för detta, och han kommer aldrig riktigt ur det. Tänk om man bara hade sagt: Du gjorde fel. Nu får du stå över nästa år. Men året därefter är du välkommen igen.
Då hade detta varit klart, och det hade varit mycket tydligt.
Jag tror på tydlighet. Därför tror jag inte att man ska förenkla denna diskussion om hårda eller mjuka tag mot ungdomar, utan vi måste ha lite både och för att det ska fungera.
Därför är det också mycket viktigt med påföljderna, och vi har lyft fram flera saker i detta betänkande. Det handlar bland annat om straffmätningen för lagöverträdare som är 18-21 år. Jag tror inte att det är så enkelt att ha några tydliga svar på det. Men det är klart att man ska stå för sina handlingar.
När det gäller brott som begås av den som är under 15 år, då man inte är straffmyndig och inte ska straffas, är det mycket viktigt att utreda vad det är som har hänt. Det är viktigt inte minst för brottsoffret men faktiskt även för den som har begått brottet, så att man förstår att det man har gjort är fel och ska kunna komma ur det. Det är saker som jag tycker är viktiga.
Sultan Kayhan från Socialdemokraterna lyfte fram något som jag också har hört från andra håll, nämligen att man i dessa kriminella gäng skickar fram de yngsta för att begå de allvarligaste brotten för att de får lägre straff. Var och en måste tänka på vad det gör med en ung människa när man begår ett allvarligt våldsbrott. Även om man är på väg åt fel håll och har det i sig blir det inte bättre av att man skickas fram. Det är också en aspekt som vi måste ta med när vi resonerar om unga brottslingar.
Det finns även här mycket som jag skulle vilja yrka på. Men någonting som har varit på tapeten och som är på väg att utredas, men som vi ändå måste fortsätta att så att säga jaga in är en del av denna ungdomskriminalitet som tar sig mycket trista uttryck. Det handlar om våldet och hoten mot blåljuspersonal. Därför yrkar jag bifall till reservation 14 från Moderaterna och Centerpartiet om påföljder vid brott mot så kallad blåljuspersonal.
(Applåder)