Herr talman! Tack, finansministern, för svaret, även om det är uppenbart att finansministern inte vill prata om det som min interpellation handlar om, nämligen om och hur orealiserade kapitalvinster som upparbetas i Sverige ska beskattas när personen i fråga flyttar ut.
Jag vill bekräfta att även jag tycker att frågor om trygghet, krig, Nato, inflation, hushållens ekonomi, tillväxt, konjunkturen, Trump och Sverigedemokraterna är viktiga. Men det är inte vad den här interpellationen handlar om.
Frågor om tillväxt och rättvisa är centrala i vårt land, och när vi pratar om företagande tycker jag att ett perspektiv försvinner i finansministerns svar. Är det rimligt att en vanlig löntagare, en kioskägare på ett torg någonstans i vår huvudstad eller en målare som har startat ett företag och kanske anställt en person ska betala skatt medan en liten grupp framgångsrika företagare som har råd med dyra skattejurister ska slippa? Det är faktiskt det som det handlar om – rättvisa. Varför ska vissa företagare betala skatt men inte andra?
Jag är den första att bekräfta att företagande är extremt viktigt för Sverige. Frågor som frihandel, god tillgång till riskkapital och bra regler är extremt viktiga. Jag har själv skrivit en bok om näringspolitik som jag tror att jag överlämnat till finansministern vid något tillfälle; jag är inte säker på att finansministern har läst den. Frågor om tillit, utbildning och infrastruktur är också helt centrala för att vi ska ha ett bra företagssystem. Men även frågor om skattesystemet och rättvisa skatter är viktiga.
Därför tycker jag att det är relevant att ställa frågan om tioårsregeln. I finansministerns inledande svar bekräftar hon att det faktiskt finns problem. Skatteverket har sagt det och även Riksrevisionen. Men därefter hamnar vi i en situation där finansministern konstaterar att frågan är komplex.
Det vill jag bekräfta: Frågan är komplex. Det var därför det var rimligt att det tillsattes en utredning, en utredning som skulle försöka hitta smarta lösningar på problemet. Men om man säger att frågan är komplex samtidigt som man lägger ned utredningen blir ju frågan: Vad tänker regeringen göra? Nu har jag gett finansministern fyra chanser under fyra år att svara på den frågan. Men återigen blir finansministern svaret skyldig.
Finansministern säger som sagt att frågan är komplex, vilket jag vill bekräfta. Men någon gång måste en beredning också övergå i politik. Därför vill jag passa på att ge finansministern ytterligare en chans att svara på min fråga: Avsåg regeringen över huvud taget att lägga fram förslag som hanterar frågan om tioårsregeln som inte fungerar? Ja eller nej?
Om svaret fortfarande är att frågan bereds är frågan hur länge den ska beredas. Eller är det så som finansministerns partivänner har sagt, nämligen att Moderaterna och regeringen inte tänker göra något åt den här frågan? Skulle finansministern inte bara kunna erkänna det i så fall?