Fru talman! Vi debatterar Riksrevisionens rapport om Ekobrottsmyndighetens arbete mot den organiserade ekonomiska brottsligheten.
Arbetet mot den organiserade brottsligheten och även den organiserade ekonomiska brottsligheten utgör ett akut samhällsproblem. Den årliga förlusten på grund av den ekonomiska brottsligheten i Sverige beräknas uppgå till över 100 miljarder kronor per år. Mörkertalet är stort, och samhället beräknas gå miste om 5-10 procent av sina årliga skatteintäkter på grund av skattefusk.
Vårt välfärdssystem missbrukas av kriminella, och staten går miste om skatter och avgifter. Bidrag och stöd från välfärdssystemet betalas ut på felaktiga grunder till personer och företag, och den sunda konkurrensen påverkas negativt.
Detta är pengar som skattebetalarna bidrar med och som skulle gå till skolor, vård och infrastruktur men i stället hamnar hos kriminella. Ytterst drabbar den ekonomiska brottsligheten medborgarna, vilket indirekt gör oss alla till brottsoffer.
Fru talman! Riksrevisionens bedömning är att det finns flera omständigheter som gör att de effektivitetsvinster som finns med att ha en särskild myndighet som arbetar mot ekobrott inte fullt ut tas till vara. Regeringens svar är att ytterligare utredningar kan behöva tillsättas om problemen fortsätter men att man för närvarande inte har några planer på att genomföra sådana.
Det är anmärkningsvärt att regeringen inte skapar de förutsättningar som krävs för att Ekobrottsmyndigheten ska klara sitt uppdrag och kunna arbeta effektivt mot den organiserade ekonomiska brottsligheten. Det är uppenbart att bristerna kommer att kvarstå om de inte åtgärdas, och eftersom arbetet mot den organiserade kriminaliteten är akut är det en mycket märklig hållning från regeringens sida att inte omgående se till att genomföra de förbättringsåtgärder som behöver vidtas.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Ekobrotts-myndighetens arbete mot den organiserade ekonomiska brottslig-heten
Fru talman! I Ekobrottsmyndighetens uppdrag ingår att bekämpa den grova ekonomiska brottsligheten, men trots det har myndigheten inte direktåtkomst till det penningtvättsregister som Polismyndigheten ansvarar för. Penningtvättsregistret sorterar under begreppet underrättelsearbete och anses vara en polisiär angelägenhet.
Ekobrottsmyndigheten är en åklagarmyndighet, men med tanke på det arbete de utför - dessutom arbetar många poliser på Ekobrottsmyndigheten - borde det vara en självklarhet att de inte ska behöva gå via Polismyndigheten och Noa för att få ut relevant information i sina utredningar. Detta gäller även register som Skatteverket för. Det här arbetssättet tar väldigt mycket onödig tid i anspråk från Ekobrottsmyndighetens brottsbekämpande verksamhet och är något som behöver ses över snarast.
Fru talman! Riksrevisionens övergripande slutsats är att det finns flera omständigheter som gör att Ekobrottsmyndigheten inte fullt ut kan arbeta effektivt mot den organiserade ekonomiska brottsligheten. Det beror delvis på att Ekobrottsmyndigheten brister i intern styrning och informationsdelning. Problemen förstärks av att regeringen inte har skapat de nödvändiga förutsättningarna för att Ekobrottsmyndigheten ska kunna arbeta effektivt.
Sverigedemokraterna anser att en generell översyn av Ekobrottsmyndighetens uppdrag och konstruktion behöver ske. Dessutom behöver ansvarsförhållandena gällande underrättelseverksamheten mellan Polismyndigheten och Ekobrottsmyndigheten klargöras, och Ekobrottsmyndigheten behöver få de rättsliga förutsättningar som krävs för att kunna arbeta så effektivt som möjligt.
Jag yrkar bifall till reservation 2.