Herr talman! Flera av dessa ställningstaganden är det viktigt att regeringen gör och att Sverige driver på för. Sverige har, tycker jag, hamnat i en grupp länder som är lite mitt emellan. Det finns flera länder som driver på mycket hårdare mot Israel, och så finns det länder som har hållit tillbaka – där har Ungern varit ledande under lång tid. Nu har den ungerska regeringen bytts ut, och man har accepterat sanktioner. Nu behöver den gruppering som Sverige tillhör bli ännu mer aktiv men också närma sig de länder som har drivit på mer.
Det handlar egentligen om två saker: dels beslut som behöver fattas med enighet, dels beslut som behöver fattas med kvalificerad majoritet. Detta är verkligen en utmaning på EU-nivå som inte är helt enkel att hantera.
Det som slår mig när jag läser rapporter från de möten som EU-ministern och utrikesministern deltar i är hur otroligt långsamt det går – hur otroligt lång tid det tar att få fram förslag och hur långsamt kommissionen arbetar med olika initiativ och förslag. Det känns som att det bara rullas månad efter månad, möte efter möte, i stället för att komma framåt.
Jag förstår verkligen inte varför EU är så dåligt på att agera. Lagen om dödsstraff genom hängning kom i början av det här året. EU har fortfarande inte till exempel belagt extremistiska ministrar med något slags reseförbud. EU-ministern får alltså gärna förklara vad det är som tar sådan tid.
Vad jag förstod från de senaste uppteckningarna har det fransk-svenska initiativet egentligen inte tagit sig någonstans. Kommissionen har inte jobbat vidare med det. Det ligger inget konkret förslag på EU:s bord just nu. Man har antagit bosättarsanktionerna, men just nu finns det egentligen inget konkret förslag från kommissionen om att gå vidare med någonting. Det skulle jag vilja se, från regeringens sida men framför allt från EU-kommissionens sida.