Fru talman! Den här frågan har vi ägnat stort
intresse i kulturutskottet. Jag har för egen del roat
mig med att titta på hur det egentligen var. Vi
noterar i utskottet att motionen är sådan att vi
hoppas att den kommer att bifallas, dock inte riktigt
i den form som motionären har tänkt sig.
Motionären pekar nämligen på att vi har varit litet
oaktsamma med vårt kulturarv. Vi har tagit bort
namn, namnsdagar och dagar som har en klar
förankring i svensk historia och svenskt kulturliv.
Samtidigt har vi, tycker utskottet, alltför ofta
förändrat de här förutsättningarna.
Jag skall först citera några rader ur betänkandet,
sedan ge några exempel på hur det var förut i
almanackan och på hur det skulle kunna bli.
Vi skriver i utskottsbetänkandet på sidan 4:
''Utskottet delar motionärernas uppfattning om det
kulturhistoriska värdet av den gamla namnlängden
från tiden före 1901 års revision. Den påminner om
gamla kulturtraditioner och är på sitt sätt ett
kulturminne som är värt att bevara.''
Litet längre fram skriver vi att det historiskt
värdefulla som ''kommer till uttryck på så många
sätt, enligt utskottets bedömning också kan väntas
medföra att uppmärksamheten riktas mot den
gamla namnlängden och de kulturtraditioner som
ligger bakom denna''. Det här har vi citerat från ett
tidigare utskottsbetänkande.
Den gamla namnlängden innehåller dock bl.a.
fullständigt obegripliga namn. Det är ändå bara
drygt 90 år sedan som man när man skulle döpa och
namna sina barn hade att välja om det skulle bli
Nicanor eller Hyginus -- som hade namnsdag den
11 januari -- eller Arcadius, Marcellus, Priska,
Polykarpus, Krysostomus, Blasius, Malakias,
Eufrosyne, Agabus, Eukarius, Hilarius,
Tertullianus, Apalonius, osv.
Det var för att bidra till underhållningen som jag
läste upp den här listan. Det är inte de namnen som
motionären -- eller utskottet -- vill bevara. Däremot
vill vi bevara en del namn som vi i Sverige under
historiens lopp haft med i namnlängden för att
hedra vissa personer; vi har ju haft ett stort antal
dagar som har helgats vissa personer.
Just när utskottet arbetade med det här och sade att
vi skulle behandla motionen i positiv anda kom
Svenska Akademien och lade sig i debatten. På s. 3
i utskottsbetänkandet skriver vi: ''I dagarna har
Svenska Akademien informerat om att den beslutat
ge ut en almanacka, grundad på den traditionella
namnlängden - - -.''
Litet längre ned säger vi att vi har funnit att ungefär
ett fyrtiotal namn har flyttats från sin hävdvunna
plats. Vi skriver: ''Akademien framhåller att
namnlängden tillhör vårt kulturarv. Att låta
almanackans namnlängd variera med namnmodet
är enligt akademien inte rimligt och kräver ständiga
revisioner.'' Jag tolkar det så att det helt eniga
utskottet delar den uppfattningen.
Det är en lång rad namn som helt har uteslutits eller
som enligt utskottets uppfattning -- och i det här
sammanhanget också Svenska Akademiens -- litet
ohistoriskt har flyttats till dagar där de inte alls hör
hemma. Jag har svårt att förstå varför det skall
drabba mycket kända namn som Börje och Svante,
varför det skall drabba historiskt viktiga namn som
Paulus och Matteus, varför det skall drabba namn
som är viktiga i svenskt kulturliv som Esaias och
varför det skall drabba Engelbrekt med sin
historiska förankring. Det är drygt 40 sådana namn
som man har handskats med på det viset.
Med den här argumenteringen har ett enigt utskott
bestämt sig för att klart uttala att det som
motionären -- och Svenska Akademien -- pekar på
bör komma till uttryck, låt vara att utskottet
avstyrkt motionen; det kan kanske förvåna
motionären. Det beror på att motionären vill att vi
skall ta in den officiella namnlängden i
statskalendern, och det kravet har utskottet ingen
förståelse för.
Med detta yrkar jag, fru talman, bifall till utskottets
hemställan.