Fru talman! Ärendet gäller, som Krister Örnfjäder sade, sjöfartsskydd, ett utökat skydd för fartyg och hamnanläggningar. Det låter inte så märkligt, och ändå väcker det vissa väsentliga frågor.
Tillsyn ska ske enligt EG-direktivet, och tillsynen ska enligt förslaget utövas av Sjöfartsverket. Vi frågar oss varför vi måste tillskapa ytterligare ett monopol. Det finns faktiskt andra som kan utföra den här tillsynen, till exempel Klassningssällskapet. Det utvecklar vi i vår reservation 1, som jag härmed yrkar bifall till.
Så kommer jag in på kroppsvisitation, ett trist inslag som tyvärr har blivit nödvändigt efter den 11 september. Vi förutsätter att man kommer att gå till väga på samma sätt som inom flyget, med metalldetektorer och så vidare. Det är inte så märkvärdigt. Det väcker viss irritation att även besättningen ska kunna undersökas. Men vi kan inte finna annat än att vi måste gå med på detta. Det är redan inom flyget så att flygbesättningen får genomgå samma säkerhetskontroll som passagerarna.
Däremot tycker vi att det är tveksamt att detta ska läggas på andra än myndigheter. Det är en polisiär uppgift. Här säger man att det är hamnanläggningens folk som ska utföra det. Jag måste erkänna att jag känner stor sympati för Vänsterns yrkande där de säger att det ska utföras av en myndighetsperson. Men vi nöjer oss med det.
Så kommer vi till visitation av besättningarnas hytter. Två utskott har uttalat sig om detta. Justitieutskottet säger nej till detta och menar att regeringen går för långt. Det bör finnas ett konkret hot eller misstanke om brott innan man får gå in i besättningarnas hytter. Trafikutskottet säger precis samma sak. Man ska inte ha rätt att visitera vid skyddsnivå 1, och skyddsnivå 1, fru talman, är det som normalt kommer att gälla i hamnar.
Vi går längre och säger i vår motion 17 nej till den rätten att utan indikation om hot eller brott gå in i hytterna. Det är lite speciellt för sjöfarten, eftersom hytten är besättningsmannens hem. Vi kan inte förstå varför man tycker att det är så självklart från Socialdemokraternas sida att man kan gå in i sjömannens hem. Ett hot kan ju riktas mot precis vad som helst, till exempel en byggnad. Ta Turning Torso i Malmö, Europas vackraste hus! Om det skulle vara utsatt för ett bombhot skulle man inte med automatik få gå in i de boendes lägenheter. Jämförelsen haltar inte på något vis. Därför yrkar vi att regeringen skyndsamt återkommer med förslag till ändring av lagen i denna del.
Sedan gäller det, fru talman, ikraftträdandet. Det är redan den 1 juli. Det är alltså om inte mer än fem veckor. Vi har förstått att det måste införas då. Det är EU-direktiv, och det sker väl över hela Europa. Men vi tycker att det är bedrövligt att man hotar med straffsanktioner mot de hamnar som inte har hunnit med att genomföra de åtgärder som är nödvändiga, speciellt som de inte kan få ett svar på vad det är som behöver genomföras.
Jag är inte ett dugg orolig när det gäller Göteborgs hamn eller Malmö eller Stockholm för den delen, men det finns ju små hamnar. Jag talade för ca 14 dagar sedan med företrädare för Simrishamns hamn. Där har de en rejäl brygga, och där lägger fiskebåtar till, och framöver kommer två färjelinjer till utlandet att lägga till där. De ska ha två färjor till Bornholm. De har förgäves försökt få besked om hur detta säkerhetsanordnande ska se ut, och Sjöfartsverket kan inte svara på det. Det enda besked de får är: Har ni inte genomfört det kan ni straffas för det.
Det är ju inte hela hamnen som ska inhägnas. Då vore det inte så märkvärdigt. Man pratar om att det är en hamnanläggning. Det är hamnanläggningen som ska avskärmas. Då frågar man sig: Vad är en hamnanläggning? Och, fru talman, tittar man i handlingarna ser man att det står att det ska avgöras från fall till fall. Men Sjöfartsverket svarar inte på frågan. Vi tycker att det är oanständigt.
Sedan gäller det kostnaderna. Regeringen säger, vilket förvånar mig oerhört, att det är rimligt att den som skyddas är den som ska betala. Jag frågar mig: Vad är det för en demokrati som ska ta betalt för att skydda sina medborgare? Man kan fråga sig: Gäller detta vid stora fotbollsmatcher, när vi ser ett massivt polisuppbåd, att de som är på matchen betalar? Ska det gälla vid stora demonstrationer? Ska det gälla till exempel dem som var med på folkmordskonferensen där vi hade 1 500 poliser för att skydda dem? Ska det gälla bevakningen vid judiska skolan, som jag varje dag passerar? Där står alltid två polismän och bevakar skolan. Nej, naturligtvis ska det inte gälla där, och de betalar heller ingenting för det skydd de får. Då kan man fråga sig: Varför ska medborgaren betala för skydd i det ögonblick han inleder en resa?
Om man skulle fortsätta med det här resonemanget, att den som skyddas är den som ska betala, skulle jag vilja ställa en fråga till Socialdemokraterna: Kommer vi framöver att få ett samhälle där en kvinna som misshandlas av en man ska betala för att bli skyddad? Det samhället vill inte vi ha. Dessutom, fru talman, är hotet inte riktat mot passagerarna. Hotet är inte heller riktat mot fartyget eller för den delen flygplanet. Hotet är riktat mot samhället, mot vår demokrati, det vill säga mot staten. Passagerarna är bara objekt. Då är det för oss självklart att staten ska stå för kostnaderna.
Jag fick höra i dag, fru talman, att regeringen kommer att föreslå, sannolikt redan i morgon, att man ska dra in ersättningen till polisbevakningen på våra flygplatser för att spara 75 miljoner kronor. Man förväntar sig att det ska träda i kraft redan den 1 juli. Det är ytterligare avgifter och ersättningar som ska läggas på passagerarna. Reskostnaderna stiger, och kollektivtrafiken kommer alltmer i strykklass.
Detta är man beredd att göra utan att ha någon som helst analys av var finansiering ska ske när det gäller säkerhet. Man kan fråga sig: Ska staten snart inte ha något ansvar alls längre? För mig är det uppenbart att medborgarnas trygghet och säkerhet är en statlig angelägenhet, och vi kräver en noggrann analys av problemställningen kring finansiering av just skydd och säkerhet. Man kan nämligen lita på en sak, och det är att denna fråga kommer tillbaka. Om ett år eller två kommer vi att ha den när det gäller att inleda en resa med tåg. Sedan blir det med buss, och sedan blir det med tunnelbana. För oss är det inte på något vis självklart att det är de resande som ska betala detta.
Sedan kan man också fråga sig: Hur finansieras skyddet i andra länder? Det är väl inte som så att det är i Sverige vi lägger ökade kostnader på transportörer och ytterligare försämrar konkurrenskraften för svenska transportörer. Men man har inte ens brytt sig om att ta reda på hur det ser ut i andra länder. Vi vill alltså ha en noggrann analys av den här problemställningen, som kommer, fru talman, att dyka upp om och om igen.
Slutligen vill jag säga lite vid sidan av att vi egentligen tycker att det är märkligt att man tar tag i den här säkerheten när fartyget ligger i hamn, men i samma sekund som fartyget har lämnat hamnen finns det inte med över huvud taget. Nu finns det inte med i detta ärende - jag tar chansen att glida lite vid sidan om - men vi tycker att Sverige borde ta initiativ till att försöka trygga säkerheten även utanför hamnen genom att inleda ett samarbete och intensifiera det mellan Östersjöländerna.
Vad händer om ett fullsatt kryssningsfartyg tas över av terrorister i Östersjön? Vem är det som ska ingripa? Jag vågar påstå att det i dagsläget inte är någon som vet det, och en katastrof kan utveckla sig. Och visst är det märkligt att man har samarbete i fiskefrågor, när det gäller miljöskydd och när det gäller oljebekämpning, men man har inte kommit dithän när det gäller hot och terrorism.
Vi vill också ha en bättre samverkan mellan svenska myndigheter, för vi ska sopa rent framför egen dörr först. Det finns lagliga hinder som gör att samarbetet inte fungerar som det borde mellan polisen och Försvarsmakten, och det finns revirtänkande som också lägger hinder i vägen. Jag tänker då på det mellan till exempel Kustbevakningen och marinen. En rejäl översyn borde alltså ske.
Fru talman! Detta var lite tankar och frågor kring det här ärendet. Vi står bakom våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 1.