Fru talman! För många barn fungerar den svenska skolan alldeles perfekt. Man vaknar på morgonen och springer verkligen iväg för att komma till skolan och träffa sina kompisar. Man känner att man lär sig och utvecklas. Men för en hel del andra elever är det precis tvärtom.
Jag skulle säga att vi med denna socialdemokratiska regering beklagligtvis har sett skolmisslyckanden under en lång rad av år. För ungefär åtta år sedan lovade Magdalena Andersson inte bara att Sverige skulle ha Europas lägsta arbetslöshet utan även att såväl den grova brottsligheten som andelen underkända elever skulle halveras.
Hur har det då gått? Inget vidare, är betyget och omdömet. Europas lägsta arbetslöshet har kommit att bli en av de högsta. Antalet gängmord och skjutningar hittills i år har slagit oönskade rekord. Det är ungefär lika många barn i dag som slås ut som det var för ett antal år sedan. 16 000 elever lämnar nian utan godkända betyg, och fler än vart fjärde barn i årskurs 6 är underkänt i ett eller flera ämnen. Ungefär hälften av lärarna har i en facklig enkät sagt att de utsätts för fysiskt våld.
Detta är ett antal exempel som visar på att vi har haft några förlorade år med Magdalena Andersson och behöver en ny inriktning på skol- och utbildningspolitiken.
Jag skulle i dag, fru talman, vilja peka på fyra ben i en ny skol- och utbildningspolitik.
För det första handlar det om att få ordning på skolan för att på det sättet kunna få ordning på Sverige. Det handlar bland annat om att införa en ny brottsrubricering, hot mot tjänsteman, som också innefattar skolpersonal. Det handlar om att det inte bara är en rättighet utan också en skyldighet för rektorer att vid behov agera och flytta om elever på ett sätt som man inte gör i dag.
Det handlar om att inrätta särskilda jourskolor för de barn och ungdomar som begår allvarliga brott så att man inte tappar bort den viktiga utbildningsdelen, jämte andra insatser. Det handlar också om att göra ett omtag när det gäller skolhälsovården, där det har skett saker som gör att elever och barn inte får det stöd de borde få.
För det andra, fru talman, måste vi återupprätta kunskapsskolan. Vi måste ha tydligare fokus på mätbara faktakunskaper. Vi måste ha en central rättning av nationella prov. Vi måste göra insatser för att motverka såväl betygsinflation genom proven som andra olämpliga påtryckningar som kan ske både från barn och, för den delen, också från föräldrar.
Denna nya kunskapssyn ska trycka undan den progressiva, närmast flummiga pedagogik som har varit, där man har sett lärare som coacher och haft ett relativt kunskapsbegrepp. Den ska genomsyra skolan och undervisningen och naturligtvis också ett omtag i lärarutbildningen.
Vi behöver för det tredje, fru talman, ett utvecklat friskolesystem. Det måste vara en annan ägar- och ledningsprövning. Vi måste helt enkelt göra upp med en ganska slapp inställning och ställa högre krav på dem som ska starta och driva en skola. Vi måste ställa högre krav på inspektion och kontroll efter hand och koppla vinstutdelning till kvalitet, men också jobba med sådana saker som ett aktivt skolval.
Vi behöver för det fjärde tydligt avvisa regeringens förslag om sådana saker som bussning, kvotering och lottning.
Regeringen tar inte tag i de allvarliga språkproblem vi har i skolan och samhället. Tusentals barn växer i dag upp utan ordentliga språkkunskaper. Då kan många naturligtvis tänka att det är människor som kommer hitflyttande. De finns, men jag tycker också att vi ska peka på alla som växer upp här och som man redan på BVC kan se inte har en vokabulär, ett ordförråd. Man kan tydligt se att om inga särskilda insatser görs kommer de att ha svårt att möta kraven som kommer att ställas i skolan och senare i samhället. Här behöver vi en helt annan inställning för att ta tag i detta och ge alla de här barnen rätt förutsättningar på ett sätt som inte sker i dag.
Vi måste naturligtvis utveckla antagning och val på ett sådant sätt att vi har förutsägbara kriterier och utgår från sådana saker som syskonförtur och närhet. Dock måste vi också vara tydliga med att den socialdemokratiska regeringens förslag att nu börja sortera barn baserat på etnicitet och föräldrarnas utbildningsbakgrund är sådant som inte hör hemma när vi ska fördela skolplatser.
Bortom de här fyra punkterna, fru talman, tycker jag också att det är viktigt att försöka bidra till långsiktighet. Här tycker jag att skolministern begår ett stort misstag. Då tänker jag inte på hennes dåliga förslag - vi kan strida i politiken, och vi tycker att en del av detta med urval på etnicitet är dåligt - utan jag skulle snarare säga så här: Det faktum att hon och Socialdemokraterna inte sitter ned med andra politiska partier kan få allvarliga effekter på skolan. Det lärarna har rätt att förvänta sig är att man, utöver vad ens eget parti tycker, försöker bidra till breda politiska lösningar och långsiktighet.
Här kan vi se att vi har viktiga utmaningar framför oss. Jag har pekat på några: ordning och reda, kunskapssyn, lärarnas roll, antagning och skolans finansiering. Tråkigt nog har skolministern inte i en enda av dessa frågor lyft luren till något av de andra riksdagspartierna.
En inriktning i en ny utbildningspolitik efter valet är att utöver att göra rätt i sak också göra rätt i form, det vill säga söka breda politiska lösningar. Det är det som skolans personal förtjänar framåt.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation nummer 22.