Herr talman! Under det gångna året har majoriteten av partierna i justitieutskottet och riksdagen beslutat om flera förslag gällande det brottsbekämpande och brottsutredande arbetet på EU-nivå. Det har avsett erkännande och verkställighet av frihetsberövande, ömsesidigt erkännande av domar och beslut i brottmål och, nu, erkännande och uppföljning av beslut om övervakningsåtgärder inom EU.
Syftet med alla dessa åtgärder är att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna, effektivisera det brottsutredande arbetet, utbyta kompetens och erfarenhet hos de rättsvårdande myndigheterna, förbättra skyddet för brottsoffret och allmänheten samt höja rättssäkerheten för alla EU-medborgare.
Erkännande och uppföljning av beslut om övervaknings-åtgärder inom Europeiska unionen
Vi socialdemokrater vill öka samarbetet inom brottsbekämpningen och menar att medlemsstaterna har mycket att vinna på den här typen av tätare samverkan. Särskilt i fråga om den grova organiserade brottsligheten är det helt nödvändigt att effektivt kunna arbeta över gränserna på mellanstatlig nivå.
Betänkandet om erkännande och uppföljning av beslut om övervakningsåtgärder inom EU handlar i korthet om att införa ett nytt svenskt tvångsmedel. Beslut om övervakningsåtgärd innebär att en misstänkt person kan komma att vägras lämna vistelseorten den befinner sig på i en medlemsstat eller föreläggas att vid en viss tidpunkt befinna sig hos en viss myndighet i medlemsstaten.
En svensk medborgare som begår brott i annan medlemsstat kan komma att bli föremål för övervakningsåtgärder i Sverige ifall den befinner sig här. Och en unionsmedborgare som begår brott i Sverige kan bli föremål för övervakning i sitt hemvistelseland om den befinner sig där.
Utskottets förslag i betänkandet syftar alltså till att möjliggöra en övervakningsåtgärd på den plats där den misstänkte befinner sig, just för att effektivisera utredningen och för att den fria rörligheten inte ska utgöra ett hinder i det brottsbekämpande arbetet, och inte någonting annat.
Men, herr talman, för att detta ska vara möjligt måste myndigheten som beslutat om en övervakningsåtgärd låta verkställigheten ske i en annan medlemsstat. Myndigheten i den verkställande staten kommer att behöva erkänna det översända beslutet och utan dröjsmål vidta alla åtgärder som krävs för att följa upp de aktuella skyldigheterna.
I sammanhanget är det viktigt att understryka att om en övervakningsåtgärd visar sig vara oförenlig med lagstiftningen i Sverige får svenska myndigheter anpassa övervakningsåtgärden så att den blir förenlig med svensk lagstiftning. Det finns även regler för när en stat kan vägra att erkänna ett annat lands beslut om övervakningsåtgärd, till exempel om den gärning som har begåtts inte utgör ett brott enligt svensk lag.
En lämplighetsavvägning ska alltid göras - det framgår också av betänkandet. Men sedan handlar principen om ömsesidigt erkännande om att medlemsstaterna ska ha en acceptans för varandras rättssystem.
Avslutningsvis förekommer det en kommittémotion från Sverigedemokraterna. Man yrkar avslag på utskottets förslag i betänkandet i sin helhet. Huvudargumentet är att man vill motsätta sig varje steg mot överstatlighet och federalism.
Jag tycker att utskottets förslag i betänkandet visar på det som vi socialdemokrater menar är värdet med det mellanstatliga unionsarbetet. Med samarbete, kompetensutbyte och övergripande stöd kan vi bekämpa den organiserade brottsligheten, som i sin form i dag är gränsöverskridande och därmed svårutredd. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionen.
(Applåder)
(forts. § 12)