Herr talman! En av frågorna i min interpellation lyder: "Vilket råd har ministern till en av illojal konkurrens pressad byggföretagare om hur han ska överleva ett år till?" Vad det handlar om är att ROT-avdraget enligt vår syn är ett bra verktyg för att göra konjunkturinsatser och hålla byggbranschen på en någorlunda jämn nivå. Det är i allra högsta grad angeläget att ha ett ROT-avdrag här och nu med tanke på bristen på bostadspolitik och bostadsbyggande. Vi är glada för att kapaciteten i byggbranschen finns kvar. En ny regering kommer att ha som en av sina viktigaste uppgifter att ta sig an bostadsbristen och få fart på bostadsbyggandet i Sverige för att kunna öka tillväxten och se till att människor kan flytta dit där jobben finns och att studerande kan söka till högskolor och få någonstans att bo.
Men när vi använder vår arsenal är det inte bekämpandet av svartarbete och illegal verksamhet som är huvudsyftet. Vi har svårt för idén att branscher som utmärker sig genom en stor omfattning av svartarbete och illegal verksamhet skulle kvala in för något slags skattesubventioner. Med den logiken borde man gå vidare och prata om taxi-RUT och annat i de branscher som inte kan sköta detta ordentligt. Det där tycker jag inte att vi ska blanda samman.
Socialdemokratiska regeringar har använt tekniken med ROT-avdrag vid ett flertal tillfällen för att utjämna lågkonjunkturer. Vi föreslog hösten/vintern 2008 i samband med finanskrisen att Sverige borde införa ett sådant. Vi blev då nedröstade här i kammaren. Men några månader senare föreslog regeringen samma sak: att införa ett ROT-avdrag.
Sedan dess har vi sett åtskilliga exempel på hur fiffiga entreprenörer överutnyttjar och fuskar med detta. Lagens anda och syfte motsvaras inte helt av lagens bokstav. Byggindustrin har krävt åtgärder för att få stopp på fusket med ROT.
Regeringen började med total förnekelse; det fanns inget problem. Men på ett skatteutskottsmöte förra våren erkände Anders Borg att problemet fanns och lovade en skyndsam behandling.
Det är två år sedan Skatteverket lade fram förslag på hur man skulle kunna skärpa lagstiftningen och komma ifrån en hel del av fusket. Än så länge har vi bara en remitterad promemoria. Två år har det tagit.
Varför denna saktfärdighet? När man skulle skära ned a-kassan tog det bara några veckor. Då fanns det handlingskraft i Regeringskansliet. Men när det handlar om att stoppa fusk och utbetalning av skattemedel på felaktiga grunder tar allting fruktansvärt lång tid. I dag får jag svaret att man i alla fall kan lova en lagrådsremiss. Men i juni förra året sade finansministern att det skulle finnas en ny lagstiftning på plats det här året. Varför är det så svårt att täppa till de här hålen i lagstiftningen?
Det är uppenbart att det handlar om mycket pengar. Till exempel skickar man i dag av outgrundliga anledningar ut ½ miljard i kontanta pengar, det vill säga inte till företagens konton. Det borde väl vara en varningsklocka som sade stopp direkt. Skulle det bara vara 10 procents fusk med det här skulle det innebära 1,6 miljarder om året i minskade skatteutgifter om vi stoppade det. Det vore väl bra, eftersom Anders Borg lånar 250 miljoner om dagen.