Herr talman och åhörare! Jag vill inledningsvis, innan jag glömmer det, yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på övriga förslag i ärendet.
Revision som sådan är en viktig verksamhet. Många gånger tänker man på revisioner som granskning av siffror, liggare och formalia. Här är det en verksamhetsrevision. För oss som lagstiftare och beslutsfattare är den typen av revisionsarbete än viktigare för det fortsatta arbetet att ta fram nya och bra förslag för att förbättra verksamheten.
Det är inte första gången som Riksrevisionen går igenom Kriminalvårdens verksamhet med fokus på återfall i brott. År 2009 gjordes en ganska omfattande studie. Det var ganska deprimerande läsning, ungefär som den läsning vi har framför oss på bordet i dag. Det är ord och inga visor, helt enkelt.
År 2009 års rapport är någon typ av facit på den socialdemokratiska kriminalvården som var innan ni tog över 2006. Den här rapporten är ett facit på hur den borgerliga alliansregeringen har fungerat. Jag får i lite ödmjukhet säga, något som passar för både oss och er: Det finns ingen anledning att glänsa från något av de politiska blocken om Kriminalvårdens resultat för återfall i brott. Så enkelt är det. Vi behöver således inte ha fokus på att kasta paj på varandra i det här sammanhanget.
I 2009 års redovisning var det ungefär samma slutsatser som Ellen Juntti förtjänstfullt beskrev här för en stund sedan. Utslussningsverksamheten är bristfällig. Dokumentationen och utvärderingen av insatserna kan göras betydligt bättre. Även den verkställighetsplanering som är formellt beslutad genomförs inte i den omfattning som man hade kunnat önska. Framför allt är det centrala att återfallsfrekvensen i stort sett är konstant. Det är ett besvärande faktum som vi alla måste ta till oss.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens granskningsrapport om återfall i brott
Vad är lösningen på det? Är det en ny handlingsplan eller nya myndigheter? Vi delar uppfattningen från Riksrevisionen i egentligen alla delar. Vi ser att de rekommendationer den ger oss i grund och botten har en viss bäring för att kunna råda bot på vissa saker. Vi har ett antal parallella processer som äger rum i dagsläget om Kriminalvårdens verksamhet. Vi hade förmånen att ha generaldirektören hos utskottet häromdagen där han gick igenom en del av detta.
Vi har en ny myndighet som har börjat sätta sig, en nationell kriminalvårdsmyndighet i stället för många regionala. Det gör att det givetvis blir betydligt bättre förutsättningar för att klara av att utvärdera och få likvärdighet över hela landet när det gäller insatserna. Självklart är det så.
I anslutning till det har man ett helt nytt uppföljningssystem. Man tittar på de olika handlingsplanerna och programmen inom frivården, försöker att kvalitetssäkra dem och se till att ta bort dem som inte fungerar. Det har man också gjort. Om det visar sig att det utifrån ett vetenskapligt perspektiv inte har fungerat ska man helt enkelt fasa ut den rehabiliteringsåtgärden.
Regeringen har också specifikt uppdragit åt Brottsförebyggande rådet att utreda hur sysselsättningsåtgärderna i kriminalvården ser ut. Det är viktigt att följa den delen. Arbete i anstaltsmiljö är en oerhört viktig faktor för att de intagna ska komma in i någon typ av normala rutiner också utanför i samhället.
Det gäller även studierna. Där är den stora utmaningen att se till att de intagna har bra studier som verkligen dockar med de studier som finns utanför fängelsemurarna. Vi har specifika system inom frivården och kriminalvården. Men utanför måste kommunen, socialtjänst och de ordinarie systemen på ett adekvat sätt fånga upp dessa personer när de väl kommer ut.
Så fungerar det inte riktigt i dag. Det beror på att samhället under många år har stått inför enorma utmaningar när det gäller bostadsbrist och brister i hur vi klarar av att hantera integration och annat.
Utöver detta har man under hösten tagit initiativ för att få Brå och Kriminalvården att få en bättre gemensam utvärdering. Det är lite grann det som efterlyses i några av era reservationer. Vi anser alltså att det finns punkter som redan är på gång och som gör att reservationerna i viss mån slår in en öppen dörr.
Utöver det kan jag säga att det i vår budgetproposition finns speciellt fokus på det återfallsförebyggande arbetet och utslussningsåtgärder. Där finns både medelstilldelning och direktiv i anslutning till det som kommer. Det kommer att stärka den delen.
Man kan tycka, om man vill, att detta är ganska deppig läsning och att det här inte är någonting att göra åt. Men det måste också sägas att Kriminalvården i dag har betydligt bättre förutsättningar på många plan att skapa en bättre plattform. Det är precis vid utslussningen som det brister; det visar Riksrevisionen väldigt tydligt. Det är där vi måste bli bättre. I övrigt har vi nästan inga rymningar från våra anstalter. Vi har en i princip narkotikafri anstaltsmiljö. Screeningtesterna visar att det är en låg andel av de intagna som är påverkade av substanser. På det viset skapar man givetvis förutsättningar för rehabilitering, för drogerna är såklart både orsak och verkan när det gäller varför man ägnar sig åt brottslig verksamhet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens granskningsrapport om återfall i brott
Dessutom har vi, bland annat beroende på Högsta domstolens beslut om grova narkotikabrott, ett antal vakanser i fängelserna. Generaldirektören beskrev hur man i det här läget kan vidareutbilda personalen och kanske också styra upp resurser till att jobba mer med förebyggande verksamhet när det finns lite luft i organisationen, eller vad man ska kalla det. Detta är fallet, för man har behållit personalnivån och andelen personal. Det gör att Kriminalvården i sin medelstilldelning i viss utsträckning har förutsättningar att jobba med det återfallsförebyggande arbetet på ett annat sätt än tidigare.