Fru talman! Det sista som Camilla Brodin anförde delar jag synen på. Vi ska naturligtvis inte sitta i knät på Putin, men frågeställningen var lite annorlunda. När det gäller kärnkraftverk, som ju är skyddsobjekt, på svensk mark och i ett försämrat säkerhetspolitiskt läge undrar jag om man från Kristdemokraterna i den kontexten ser en utmaning med att bygga ännu mer kärnkraft eller inte. För att vara lite mer konkret i frågeställningen: Tar man med den aspekten när man ser på detta?
Jag vill samtidigt, när vi är inne på det här, säga att vi har gjort en del från den socialdemokratiskt ledda regeringen under de här åren. Effektskatten är bortplockad, och vi har gjort åtgärder i avfallsfonden för att få det mer bärande i kostnaden vad gäller den delen. Trots det har det inte varit kö för att få bygga kärnkraft i Sverige. Däremot är det en lång kö för att få att bygga vindkraft på land och till havs.
Som vi kunde höra i ett tidigare inlägg här har det varit väldigt omfattande nej från kommunerna för att godkänna havsvindkraft upp till 60 terawattimmar, och det har också varit så i kommuner där Kristdemokraterna är med och styr. Frågan är även där hur Camilla Brodin och Kristdemokraterna ser på det energitillskott som skulle kunna ske här och nu och inte 20 år framåt i tiden i form av kärnkraft. Hur får vi till detta, och hur får vi kommunerna att faktiskt känna att det här är en bra väg att gå för att få de behövliga tillskotten för svensk elmix?