Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

KNUT BILLING (m), 2000-12-07 (riksmöte 2000/01).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Vi moderater har gjort en fördelning i

den här debatten på så sätt att Ewa Thalén Finné

kommer att ta upp bostadsutskottets betänkande nr 1

medan jag tar upp betänkande nr 2, bostadsförsörj-

ningsfrågor.

Fru talman! De socialistiska partierna står för en

medveten politik som innebär att vi har höga bygg-

kostnader i Sverige. Detta accentueras sedan av en

hög fastighetsskatt, inte minst i tillväxtregionerna,

och av höga kommunalskatter i kommuner och

landsting.

Detta har resulterat i att de flesta upplever hyrorna

som mycket höga. Det gör man trots att fastighets-

ägarna, både de kommunala och de privata, inte får

nyproduktionen att gå runt. För fastighetsägarna täck-

er de höga hyrorna inte företagens kostnader.

Fru talman! Dessa partier har nu upptäckt att det

byggs för lite i tillväxtregionerna. Den lösning på

detta problem som regeringen funnit är att föreslå

Sveriges riksdag att regeringen ska kunna förelägga

en kommun att inrätta en bostadsförmedling och att

planera bostadsförsörjningen.

Jag är ledsen att behöva säga det, men regeringen

har inte fattat problemet. Problemet i Sverige är inte

att det planeras för lite i tillväxtregionerna eller att

bostadsföretagen inte hittat människor som vill hyra

och därför står med tomma hyreslägenheter. Nej,

problemet är att företagen har planerat och funnit att

husen skulle ge ägarna årliga förluster och att veder-

börande därför inte vill eller törs bygga hyresrätter

och att det samtidigt är brist på bostäder.

Det här kan naturligtvis ingen planering lösa. Med

mer planering får vi inga nya lägenheter - däremot

kanske förseningar och fördyringar. En bostadsför-

medling innebär inte att en kommun får fler bostäder.

Eftersom en bostadsförmedling endast kan förmedla

tomma lägenheter och det i tillväxtregionerna i stort

sett endast finns de outhyrda lägenheter som måste

vara tomma för att klara ombyggnader o.d. kommer

av regeringen framtvingade bostadsförmedlingar inte

att leda till att det förmedlas bostäder utan till att det

blir skattebetalarna som får stå för kalaset.

Kommunalpolitikerna i vårt land vet att de har ett

stort ansvar för att se till att det skapas så goda förut-

sättningar som möjligt för olika aktörer att bygga,

sälja och förvalta bostäder. Det gör man genom att

planlägga mark för byggande, genom att bygga vägar

och annan infrastruktur och genom att tillse att kom-

mersiell och samhällelig service kan möta medbor-

garnas efterfrågan. I tillväxtregionerna är detta en

självklarhet för de partier som ser tillväxt och fler och

nya jobb som något positivt och bra.

Fru talman! Det byggs mer i landets tillväxtregio-

ner än på mycket länge. I min egen kommun - bor-

gerligt styrda Järfälla - färdigställs det mellan 300

och 500 lägenheter om året. Och det räknar man med

att fortsätta med under de närmaste tre fyra åren. I

Järfälla behövs ingen lag för att öka bostadsbyggan-

det. Där byggs redan nu mer än vad som gjorts under

något av de senaste 20 åren.

Tyvärr är det nästan enbart ägande- och bostads-

rätter som byggs. För att få riktigt bra bostadsområ-

den, som efterfrågas av alla, skulle det också behöva

byggas nya hyresrätter. Men det byggs inte, och det

beror inte på politisk vilja eller på en politisk styr-

ning. Det beror på att kostnaderna för ett nytt hyres-

hus blir sådana att hyrorna skulle behöva bli i nivå

med hyran i Stockholms innerstad. Om inte måste

delar av intäkterna betalas av andra än dem som flyt-

tar in i det nya huset. Dessa andra är de boende i

företagens övriga hus, som därmed skulle få sina

hyror höjda.

Det rättvisa i detta kan naturligtvis diskuteras,

men man kan också diskutera om det över huvud

taget skulle vara möjligt med dagens hyressättnings-

system. Hittills har det visat sig att varken kommu-

nala eller enskilda fastighetsägare velat ta risken att

starta nya hyresprojekt. Så här ser det ut i kommun

efter kommun i tillväxtregionerna i vårt land. Det

byggs mer än på mången god dag, och dessa bostäder

står inte tomma - det kan jag försäkra.

Om Stockholmsregionen ska kunna tillgodose ef-

terfrågan på bostäder åt alla dem som studerar eller

flyttar hit måste nödvändiga infrastrukturinvestering-

ar komma till. Det går inte att vänta. En ny förbifart

måste börja byggas nu. Det är inte privatbilarna som

korkar igen Stockholmsregionen. Det är den nyttotra-

fik som är ofrånkomlig i en storstadsregion som gör

det. Om inte Stockholms län får en berättigad andel

av vägpengarna blir det svårt att fortsätta det bostads-

byggande som nu tagit fart i regionen.

Fru talman! Jag avser också att i detta inlägg dis-

kutera propositionen ur ett grundlagsperspektiv. Re-

geringens förslag att införa en skyldighet för kom-

munfullmäktige att anta riktlinjer för bostadsförsörj-

ningen är ett nytt exempel på vad regeringens bris-

tande respekt för den kommunala självstyrelsen kan

leda till. Den kommunala bostadspolitiken ska natur-

ligtvis utformas av varje kommun för sig.

Skyldigheten att anordna kommunala bostadsför-

medlingar innebär, som Lagrådet framhåller, att rege-

ringen skulle kunna ingripa i kommunfullmäktiges

beslutanderätt i en konkret fråga rörande kommunens

angelägenheter. Rådet konstaterar att det alltså inte är

frågan om att genom föreskrifter i lag ge landets

kommuner vissa uppgifter eller ålägganden. Nej, det

handlar om att regeringen vill ha rätt att ge en viss

kommun en viss definierad uppgift.

Lagrådet redovisar att beslut av kommunfullmäk-

tige kan underkastas viss statlig kontroll med tillämp-

ning av kommunalbesvärsinstitutet, vilket dock en-

dast anges kunna resultera i att beslutet upphävs.

Rådet understryker att den statliga kontrollen inte kan

ta sig uttryck i förelägganden för kommunen att be-

sluta på visst sätt.

Lagrådet underkänner regeringens argumentation

med hänvisning till en förmodad parallell i 12 kap.

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

KNUT BILLING (m): Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande (2000-12-07) — PRESS0