Fru talman! Vi moderater har gjort en fördelning i
den här debatten på så sätt att Ewa Thalén Finné
kommer att ta upp bostadsutskottets betänkande nr 1
medan jag tar upp betänkande nr 2, bostadsförsörj-
ningsfrågor.
Fru talman! De socialistiska partierna står för en
medveten politik som innebär att vi har höga bygg-
kostnader i Sverige. Detta accentueras sedan av en
hög fastighetsskatt, inte minst i tillväxtregionerna,
och av höga kommunalskatter i kommuner och
landsting.
Detta har resulterat i att de flesta upplever hyrorna
som mycket höga. Det gör man trots att fastighets-
ägarna, både de kommunala och de privata, inte får
nyproduktionen att gå runt. För fastighetsägarna täck-
er de höga hyrorna inte företagens kostnader.
Fru talman! Dessa partier har nu upptäckt att det
byggs för lite i tillväxtregionerna. Den lösning på
detta problem som regeringen funnit är att föreslå
Sveriges riksdag att regeringen ska kunna förelägga
en kommun att inrätta en bostadsförmedling och att
planera bostadsförsörjningen.
Jag är ledsen att behöva säga det, men regeringen
har inte fattat problemet. Problemet i Sverige är inte
att det planeras för lite i tillväxtregionerna eller att
bostadsföretagen inte hittat människor som vill hyra
och därför står med tomma hyreslägenheter. Nej,
problemet är att företagen har planerat och funnit att
husen skulle ge ägarna årliga förluster och att veder-
börande därför inte vill eller törs bygga hyresrätter
och att det samtidigt är brist på bostäder.
Det här kan naturligtvis ingen planering lösa. Med
mer planering får vi inga nya lägenheter - däremot
kanske förseningar och fördyringar. En bostadsför-
medling innebär inte att en kommun får fler bostäder.
Eftersom en bostadsförmedling endast kan förmedla
tomma lägenheter och det i tillväxtregionerna i stort
sett endast finns de outhyrda lägenheter som måste
vara tomma för att klara ombyggnader o.d. kommer
av regeringen framtvingade bostadsförmedlingar inte
att leda till att det förmedlas bostäder utan till att det
blir skattebetalarna som får stå för kalaset.
Kommunalpolitikerna i vårt land vet att de har ett
stort ansvar för att se till att det skapas så goda förut-
sättningar som möjligt för olika aktörer att bygga,
sälja och förvalta bostäder. Det gör man genom att
planlägga mark för byggande, genom att bygga vägar
och annan infrastruktur och genom att tillse att kom-
mersiell och samhällelig service kan möta medbor-
garnas efterfrågan. I tillväxtregionerna är detta en
självklarhet för de partier som ser tillväxt och fler och
nya jobb som något positivt och bra.
Fru talman! Det byggs mer i landets tillväxtregio-
ner än på mycket länge. I min egen kommun - bor-
gerligt styrda Järfälla - färdigställs det mellan 300
och 500 lägenheter om året. Och det räknar man med
att fortsätta med under de närmaste tre fyra åren. I
Järfälla behövs ingen lag för att öka bostadsbyggan-
det. Där byggs redan nu mer än vad som gjorts under
något av de senaste 20 åren.
Tyvärr är det nästan enbart ägande- och bostads-
rätter som byggs. För att få riktigt bra bostadsområ-
den, som efterfrågas av alla, skulle det också behöva
byggas nya hyresrätter. Men det byggs inte, och det
beror inte på politisk vilja eller på en politisk styr-
ning. Det beror på att kostnaderna för ett nytt hyres-
hus blir sådana att hyrorna skulle behöva bli i nivå
med hyran i Stockholms innerstad. Om inte måste
delar av intäkterna betalas av andra än dem som flyt-
tar in i det nya huset. Dessa andra är de boende i
företagens övriga hus, som därmed skulle få sina
hyror höjda.
Det rättvisa i detta kan naturligtvis diskuteras,
men man kan också diskutera om det över huvud
taget skulle vara möjligt med dagens hyressättnings-
system. Hittills har det visat sig att varken kommu-
nala eller enskilda fastighetsägare velat ta risken att
starta nya hyresprojekt. Så här ser det ut i kommun
efter kommun i tillväxtregionerna i vårt land. Det
byggs mer än på mången god dag, och dessa bostäder
står inte tomma - det kan jag försäkra.
Om Stockholmsregionen ska kunna tillgodose ef-
terfrågan på bostäder åt alla dem som studerar eller
flyttar hit måste nödvändiga infrastrukturinvestering-
ar komma till. Det går inte att vänta. En ny förbifart
måste börja byggas nu. Det är inte privatbilarna som
korkar igen Stockholmsregionen. Det är den nyttotra-
fik som är ofrånkomlig i en storstadsregion som gör
det. Om inte Stockholms län får en berättigad andel
av vägpengarna blir det svårt att fortsätta det bostads-
byggande som nu tagit fart i regionen.
Fru talman! Jag avser också att i detta inlägg dis-
kutera propositionen ur ett grundlagsperspektiv. Re-
geringens förslag att införa en skyldighet för kom-
munfullmäktige att anta riktlinjer för bostadsförsörj-
ningen är ett nytt exempel på vad regeringens bris-
tande respekt för den kommunala självstyrelsen kan
leda till. Den kommunala bostadspolitiken ska natur-
ligtvis utformas av varje kommun för sig.
Skyldigheten att anordna kommunala bostadsför-
medlingar innebär, som Lagrådet framhåller, att rege-
ringen skulle kunna ingripa i kommunfullmäktiges
beslutanderätt i en konkret fråga rörande kommunens
angelägenheter. Rådet konstaterar att det alltså inte är
frågan om att genom föreskrifter i lag ge landets
kommuner vissa uppgifter eller ålägganden. Nej, det
handlar om att regeringen vill ha rätt att ge en viss
kommun en viss definierad uppgift.
Lagrådet redovisar att beslut av kommunfullmäk-
tige kan underkastas viss statlig kontroll med tillämp-
ning av kommunalbesvärsinstitutet, vilket dock en-
dast anges kunna resultera i att beslutet upphävs.
Rådet understryker att den statliga kontrollen inte kan
ta sig uttryck i förelägganden för kommunen att be-
sluta på visst sätt.
Lagrådet underkänner regeringens argumentation
med hänvisning till en förmodad parallell i 12 kap.