Herr talman! Jag vill börja med att säga att vi vill bidra till att människor mår bra och utvecklas. Och det är egentligen vad detta betänkande handlar om.
I betänkandet har vi behandlat frågan om språkplikt för invandrare när de är i behov av försörjningsstöd. Krav på kunskap i svenska språket har Sverigedemokraterna drivit länge i en rad olika sakfrågor. Vi välkomnar därför förslaget om språkplikt när det gäller försörjningsstöd för invandrare som är i behov av språkutveckling.
Att kunna tala landets språk är en oerhörd fördel och en nyckel till inkludering och etablering på arbetsmarknaden, men det ger också en ökad förståelse för samhället i stort. Det gäller såklart alldeles oavsett vilket land i världen du bor och vistas i under en längre tid.
Jag kan själv tänka mig in i ett scenario där jag är bosatt i ett annat land där man inte talar mitt språk och där jag dessutom inte har en förankring på arbetsmarknaden eller en möjlighet till egen försörjning. Situationen skulle nog lätt kunna mynna ut i isolering och att jag lever i min egen bubbla med mina eventuella landsmän som stöd.
Vad jag vill säga med detta är återigen att det är oerhört viktigt med språkkunskaper och att det är det primära för inkludering i samhället.
Vi behöver aktivt arbeta med detta på alla sätt som går. I de fall personen avstår från studier bör man kanske fundera på om personen har rätt att ta del av försörjningsstödet. Nu är ju försörjningsstödet, som bekant, det sista skyddsnätet, så det är kanske inte alldeles lätt att svara svart eller vitt på frågan, men den bör absolut ställas.
Herr talman! Jag vill också flagga för att vi i förslaget pratar om plikt och inte krav. Vi pratar om bör och inte ska. Förslaget är med andra ord ganska vagt formulerat, och dess implementering kan nog därmed se lite olika ut i landet.
Vi har såklart full förståelse för att ett krav kanske inte är tillämpbart i varje enskilt fall och att undantag ska kunna göras. Men om jag personligen är bosatt i ett annat land, inte arbetar och inte kan språket och tvingas uppsöka socialtjänst för att få min vardag rent ekonomiskt att gå ihop är väl ändå det minsta kravet att ställa på mig att jag lär mig det berörda landets språk?
För att ge ett perspektiv på detta skulle jag kunna uttrycka mig på ett enkelt sätt.
Jag flyttar exempelvis till Frankrike och inser till slut att jag inte klarar min ekonomi. Då söker jag försörjningsstöd där och måste då plugga franska. Det är i princip helt gratis. Det ger mig fantastiska möjligheter i landet. Det ger mig en ökad förståelse för samhället, och jag blir mer sällan missförstådd. Dessutom gör det mig mer attraktiv på arbetsmarknaden eftersom jag kan kommunicera med min omgivning och så vidare. Detta förslag är helt enkelt en investering.
Förslaget är inte mer kontroversiellt än så. Det är många av oss här i församlingen överens om, förutom Vänsterpartiet, som anser att förslaget är dåligt då det skulle kunna vara verkningslöst. Det kan jag till viss del hålla med om, med tanke på de vaga skrivningarna i förslaget. Men man framför som ytterligare ett argument att det är en dålig idé eftersom Sverige har ont om utbildningsplatser i sfi och att det skulle leda till att man hamnar utan försörjning.
Herr talman! Med tanke på de vaga skrivningarna är jag ganska övertygad om att ingen kommer att lämnas utan försörjningsstöd om socialtjänsten inte har någon plats att hänvisa till.
Sedan kan jag såklart inte låta bli att fundera lite extra kring argumentet att avslå förslaget på grund av brist på extra utbildningsplatser. Trots att vi i landet har bostadsbrist, extremt långa vårdköer, en alarmerande arbetslöshet och så vidare är man öppen för en ökad invandring och mer amnesti, exempelvis.
Det är lite inkonsekvent, kan jag tycka. Det är dock en fråga för ett annat utskott. Vad som förvånar mig är att man från Vänsterpartiet inte ser de positiva effekterna och att detta i sak är en investering i personen.
Herr talman! Sverigedemokraterna ställer sig bakom socialutskottets förslag i betänkandet, som vi anser är ett steg i rätt riktning. Dock är det viktigt för oss att poängtera betydelsen av att påvisa att det med rättigheter också följer skyldigheter.
Vi har i ett särskilt yttrande framfört att vi utöver språkplikt vill se ett prestations- och aktiveringskrav generellt för försörjningsstöd så att förväntan ställs på samtliga som uppbär stöd. Det ska alltid finnas någon form av motprestation för att få försörjningsstöd eftersom det rimligen ger flera positiva effekter för den enskilde men också incitament och drivkraft att faktiskt söka ett arbete.
Vi menar alltså att det generellt ska ske en aktivering och inte endast i form av språkutveckling. Detta behandlas dock inte inom det här betänkandet utan kommer att behandlas senare i vår. Vi ber därför att få återkomma i den diskussionen.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att det är oerhört bra att vi här i kammaren är så eniga i den här frågan. Vi ska inte vara rädda för att ställa krav och ha förväntningar. Människan mår bra av att vara delaktig. Människan mår bra av att passa tider. Människan mår bra av gemenskap och inte minst av att fylla ett syfte i någon mening. Ingen mår bra av det motsatta.