Herr talman! Louise Thunström har frågat mig om jag och regeringen avser att ta ytterligare initiativ för att säkerställa att vårt kyrkliga kulturarv bevaras för framtiden.
I skrivelsen De kulturhistoriska värdena inom Svenska kyrkan – om förvaltningen av det kyrkliga kulturarvet (skr. 2023/24:109) pekar regeringen på två framtidsfrågor som bedöms ha avgörande betydelse för den framtida förvaltningen av det kyrkliga kulturarvet: finansieringen och beredskapsarbetet.
Vad avser finansieringen kan jag konstatera att riksdagen, på regeringens förslag, har beslutat om en ökning av anslaget för kyrkoantikvarisk ersättning med 30 miljoner kronor från 460 miljoner till 490 miljoner kronor årligen från och med 2025. Detta är den första ökningen av anslagets nominella belopp sedan 2010. Fyra socialdemokratiskt ledda regeringar och två kontrollstationer hann passera innan den nuvarande regeringen föreslog en ökning. Det socialdemokratiska intresset för det kyrkliga kulturarvet är därför en välkommen nyhet.
Vad avser beredskapsarbetet konstaterar regeringen i skrivelsen att betydelsen av åtgärder som stärker krisberedskapen har ökat utifrån det rådande omvärldsläget, vilket även påverkar arbetet med det kyrkliga kulturarvet. Det är regeringens bedömning att detta är en utveckling som kommer att hålla i sig och vara viktig att följa upp, till exempel inom ramen för kommande kontrollstationer.
Svenska kyrkan är representerad i det råd för skydd av kulturarv som efter regeringens uppdrag den 29 februari 2024 har bildats av Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Kungliga biblioteket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, länsstyrelserna och Statens fastighetsverk. Rådets syfte ska enligt uppdraget vara att bidra till en effektiv beredskapsplanering för skydd av samlingar av kulturarv samt kulturhistoriskt värdefulla fastigheter och miljöer i Sverige. En delrapport inkom i februari 2025, och arbetet ska pågå till och med den 28 februari 2027.
Avslutningsvis vill jag fästa uppmärksamheten på att regeringen i skrivelsen gör bedömningen att staten – genom regeringen, Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna – tillsammans med Svenska kyrkan även fortsättningsvis bör ta ansvar för att det kyrkliga kulturarvet bevaras, används och utvecklas.