Fru talman! Hans Hoff och Socialdemokraterna avvisar på ett ganska enkelt sätt den centrala frågan om hur man ser på beroendesjukdomar: Är det en sjukdom som liksom alla andra sjukdomar ska behandlas av sjukvårdshuvudmannen?
Sverige skiljer sig på ett avgörande sätt från i stort sett alla andra länder. Det finns ett ytterligare OECD-land där man har principen att socialtjänsten ska behandla beroendesjukdomar medan sjukvårdshuvudmannen, landstinget, ska betala alla andra. Många menar att detta är en av förklaringarna till att Sverige i dag tappar i resultat, inte minst vad gäller narkotikaberoende men även vid de andra beroendesjukdomarna.
Enligt Hans Hoffs beskrivning sa ett omfattande antal remissinstanser nej till förslaget, men jag vet att antalet inte var så omfattande. Endast en liten del av SKL, framför allt kommunsektorn, och Akademikerförbundet SSR var starka motståndare till att landstingen skulle få ansvaret.
Jag vill fråga Hans Hoff varför man inom Socialdemokraterna fortsatt väljer att särbehandla just dessa sjukdomar och säger att socialtjänsten här ska ha huvudansvaret medan vid alla andra sjukdomar, såsom cancer, diabetes, psykiska sjukdomar och demens, ska den som står för vetenskap och beprövad erfarenhet, nämligen sjukvårdshuvudmannen och de sjukvårdande instanserna, ha behandlingsansvaret. Vari består den ideologiska grunden för att vi ska fortsätta att särbehandla de människor som har drabbats av en beroendesjukdom?