Fru talman! Detta betänkande om förskottsbetalning för utlämnande av allmän handling väcker en hel del principiella diskussioner om vår offentlighetsprincip.
Man måste väga möjligheten att få ut allmänna handlingar och att kunna vara anonym i detta och också möjligheten att ta del av annan information från myndigheter mot möjligheten att det blir så stora volymer och så problematiskt för myndigheterna att tillhandahålla detta att det påverkar andra delar av vår allmänna verksamhet och i förlängningen också välfärden.
Detta är inte lätta avgöranden, och det sker också med mycket stor försiktighet. Man måste vara återhållsam när man gör förändringar i en så viktig del av vår demokrati. Därför landar vi moderater ändå i att det förslag som har kommit från regeringen och som utskottet har ställt sig bakom är ett steg som är värt att pröva och som är i rätt riktning. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
De invändningar som kommer från Vänsterpartiet om att detta egentligen är två olika problem kan jag ha en viss förståelse för. När man hittar just det samband som man ändå här tycks ha hittat, att stora delar av detta problem också kan härledas till dem som gör mycket stora beställningar av allmänna handlingar som ska hämtas ut men som sedan aldrig kommer och hämtar ut dem, menar jag att det innebär en stor belastning för myndigheter att ta fram allmänna handlingar och att tillgängliggöra dem. Sedan blir det inte någon större vits med det, eftersom de ändå sedan aldrig lämnar myndigheten. Om man kommer till rätta med detta problem löser det också vissa andra knutar längs vägen, ett steg i rätt riktning som förhoppningsvis är värt att pröva.
Det är dessutom så att det tveklöst kommer att bli en prövning av hur man tillämpar detta kontinuerligt inom ramen för de andra system som vi har på plats för att säkerställa att saker och ting sker rätt och riktigt. Vi har förvaltningsdomstolar och vi har en justitieombudsman som kan komma att både pröva och se närmare på hur tillämpningen av denna nya möjlighet faktiskt kommer att ske.
Om man innan man hämtar ut handlingar och innan myndigheten så att säga gör den stora ansträngningen för att ta fram handlingar och kopiera dem får veta på ett ungefär hur mycket detta kommer att kosta och också ställs inför att man kanske också måste erlägga denna avgift gör det att det kan bli en bättre kommunikation mellan allmänheten som begär ut allmänna handlingar och myndigheten.
Jag har själv varit i den situationen att jag har behövt ta fram allmänna handlingar för utlämnande, där reaktionen från den allmänhet som har begärt ut de allmänna handlingarna varit att man nog inte riktigt förstått att det skulle kosta så mycket och att det då uppstått en tvekan om man verkligen har velat ha dessa allmänna handlingar.
Fru talman! Även ur detta perspektiv finns det en god poäng att på detta vis spela med öppna kort från myndighetens sida gentemot den allmänhet som begär ut handlingarna. Det gör att allmänheten - innan man står inför ett fait accompli, arbetet är färdigt och handlingen ska lämnas ut - får möjlighet att ta ställning till om man verkligen vill att detta arbete ska göras och om man verkligen vill ha ut denna handling.
Det finns såklart extremfall. I svensk kontext är det absoluta extremfallet uppgiften om att det skulle kosta nästan 1 miljon kronor att begära ut de delar av Palmeutredningen som är offentliga. Det finns det nog en och annan som har fått för sig att göra. Men det är nog väldigt mycket pengar för en vanlig person att erlägga. Det kan vara en kul tanke, kan nog många tycka, att få ta del av detta material - ända tills man ser vad det faktiskt kostar. Då tror jag att det är rimligt att även i ett sådant extremfall låta det illustrera detta samband mellan att det kan vara rätt och riktigt att man i särskilda fall när volymen är stor eller när det finns andra rimliga skäl att anta att det kan finnas skäl att ta ut förskottsbetalning också har möjlighet att göra det.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.