Herr talman! Partnerskapsavtalet mellan Europe-
iska gemenskapen och dess medlemsstater och Afri-
ka, Västindien och Stillahavsområdet - det är ett
väldigt långt och omständligt namn. Annars brukar vi
kalla det Cotonouavtalet. Det kanske är ett svårt ord,
men ändå det som vi i dagligt tal använder och som vi
kommer att möta framöver. Vi har redan mött det här
begreppet, Cotonouavtalet, eftersom man har börjat
arbeta efter de principer som har tagits fram i det här
avtalet när det gäller EU:s relationer med Zimbabwe.
Jag tycker att det är oerhört värdefullt att vi också i
dag har en del praktiska exempel på att det går att
jobba i den här riktningen.
Det finns inga motioner, reservationer eller sär-
skilda yttranden i det är betänkandet. Utrikesutskottet
har i alla delar varit enigt om betänkandet UU3. Men
jag vill ändå här i dag yrka bifall till betänkandet. Jag
tycker att det finns anledning att från den här talar-
stolen understryka vikten av att vi i dag kan anta det
här betänkandet, att vi är eniga och att vi ser att ett
långt och mödosamt arbete ändå har givit resultat så
att vi kan stå här i dag.
Cotonouavtalet överensstämmer väl med de ut-
vecklingsstrategier som utskottet tidigare har före-
språkat. Genom avtalet åtar sig parterna att verka för
att utrota fattigdomen, åstadkomma en hållbar ut-
veckling och uppnå en stegvis integrering av AVS-
länderna i världsekonomin. Redan tidigare har man
talat om respekt för mänskliga rättigheter, demokra-
tins principer och rättsstaten. Det här bygger man
vidare på. Utskottet noterar med tillfredsställelse att
avtalet innebär en bättre fokusering på fattigdomsbe-
kämpning samt att det lägger stor vikt vid ökad re-
spekt för de mänskliga rättigheterna, demokratins
principer, rättsstatens principer och en god samhälls-
styrning. Det här visar också hur viktigt det är att man
lägger en grund och att man sedan, när man förhand-
lar vidare, kan bygga vidare på den och ta vara på de
erfarenheter man har gjort.
Vi har också sett att man har haft generella pro-
blem när det gäller effektiviteten, och det är också
sådant som man har vägt in i detta arbete.
Utskottet vill framhålla att avtalet betonar de icke-
statliga aktörernas kompletterande roll i utvecklings-
processen och understryker det civila samhällets
betydelse för att uppnå partnerskapsavtalets mål, dvs.
att det är viktigt att man kan involvera så stora delar
som möjligt av samhället när man ska sträva mot ett
mål, att man har så många människor med sig även
om man kan verka på olika delar av samhällets områ-
den.
Principen om en regelbunden och allsidig politisk
dialog mellan parterna skapar också möjlighet till
ökad ömsesidighet, förståelse och stabilitet i utveck-
lingen.
Utskottet delar alltså regeringens uppfattning att
det nya partnerskapsavtalet utgör en bra grund för
förbindelserna mellan Europeiska gemenskapen och
dess medlemsstater och AVS-staterna. Avtalet ligger
alltså väl i linje med svenska och internationella ut-
vecklingsmål.
Med det anförda vill jag säga att vi från utskottets
majoritet är tillfreds med detta. Och som jag sade
inledningsvis är vi mycket nöjda med att vi i dag har
kommit så långt att vi kan ställa oss bakom det och
att vi har ett dokument som är så klart att man redan
nu kan börja arbeta aktivt efter det.