Fru talman! Ett viktigt område inom kriminalpolitiken handlar om synen på straffet. Samhället förväntas reagera på beteenden som är kriminaliserade. Den som har begått brott ska mötas av samhällets tydliga besked att beteendet inte accepteras.
Straffet har olika funktioner. Det ska avskräcka. Det ska vara normbildande. Det ska skydda brottsoffer. Det ska tillgodose samhällsskyddet. Men det ska även vara rehabiliterande, det vill säga påverka den dömde att vilja avbryta sin kriminella bana. Här har påföljdssystemet en avgörande roll.
Att människor återgår till kriminalitet efter avtjänat straff är ett samhällsmisslyckande. Därför behöver påföljder som fängelsestraff, villkorlig dom, skyddstillsyn och sluten ungdomsvård på ett bättre sätt integreras med en återanpassning till samhället. Det handlar om att få stöd och vård och tillgodoses med utbildning och arbete och en bostad av kommunen.
Vid brott begångna utomlands blir återanpassning till samhället mycket svårare. Har den dömda personen hemvist och familj i ett annat land blir det svårt av naturliga skäl att åstadkomma en personlig utveckling och ett förändrat beteendemönster.
Därför är regeringens proposition om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen så viktig. Syftet med lagförslaget är att den dömde ska verkställa påföljden i den medlemsstat där den sociala återanpassningen kan ske allra bäst.
Fru talman! För att detta ska fungera förutsätts att vi respekterar det straffrättsliga samarbetet och principen om ömsesidigt erkännande av domar och beslut i brottsmål. Medlemsstaterna i EU ska inte ifrågasätta varandras domar eller beslut utan i stället se till att verkställa dem på bästa sätt, trots olikheter i staternas materiella och processuella reglering.
Påföljderna skiljer sig åt i de olika medlemsstaterna. För att hantera det får man i vissa fall anpassa den påföljd som ska verkställas. Den behöriga myndigheten att pröva om svensk domstol eller slutligt beslut om påföljd ska sändas till annan medlemsstat är Kriminalvården. Kriminalvården kommer också att vara den myndighet som tar emot och prövar om en frihetsberövande påföljd meddelad i annan stat ska erkännas och verkställas i Sverige. Varje enskilt fall får bedömas utifrån ett helhetsperspektiv av relevanta omständigheter. Den dömdes egen inställning måste givetvis beaktas.
Fru talman! Det är glädjande att se att de rambeslut som tas verkar i syfte att minska kriminalitet och återfall i brottslighet. Sverige ska givetvis vara delaktigt i det gränsöverskridande samarbete som vi har.
Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på motionsyrkandena.