Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på den
fråga jag framställt, men jag är långt ifrån nöjd. För
det första andas svaret ensidigt försvar av Telias
agerande. För det andra skyller statsrådet ifrån sig
på Telia.
Fru talman! Var tredje privatperson som vill öppna
ett nytt teleabonnemang får nej av Telia. De som
enligt 1992 års deklaration har inkomster som
understiger 50 000 kr anses inte vara kreditvärdiga.
70 000 personer får avslag. De ges rådet att
antingen skaffa sig en borgensman eller att
deponera en summa på 3 000 kr. Är det 3 000 eller
5 000 kr? Det är olika uppgifter. Konsumentverket
säger att det är 5 000 kr. Konsumentvägledarna i
kommunerna säger att det är ett fåtal fall där man
gått med på 3 000 kr. Får man det inte att stämma
någonstans?
Statsrådet bör nog sätta sig in i Telias rutiner. Jag
har studerat ett fall. Det gällde ett nystartat
handelsbolag som skaffade sig ett NMT-
abonnemang. Vid kontroll av
betalningsanmärkning fanns ingen anmärkning, då
bolaget var nystartat, men inte heller hos de
ingående ägarna vilka också kontrollerades av
Telia.
Några veckor efter abonnemangets öppnande var
telefonen död. Efter en kontakt med Telias
kundtjänst befanns det att kontraktet inte var
påskrivet och att depositionsavgiften var obetald.
Det hade inte kommit några önskemål från Telias
sida om varken det ena eller det andra.
Abonnemanget öppnades åter. Två dagar senare
kom kontraktet -- dock inget depositionskrav -- det
skrevs på och gick med återvändande post. Efter 14
dagar var telefonen åter död, ingen
depositionsavgift erlagd, osv.
Det är sådant här, fru talman, som gör att jag tror
att statsrådet måste titta på Telias rutiner på det här
området.