Herr talman! Detta är signifikant för Socialdemokraterna och inte minst för den tidigare regeringen: Man tillsätter utredningar. Man skriver fram skrivelser och betänkanden. Men sedan gör man ingenting. Det blir inte bra hur man än gör, tycker man, och då gör man i stället ingenting. Resultatet får nu Sverige betala priset för, inom väldigt många områden.
När det gäller den myndighetsstruktur vi har konstaterar betänkande efter betänkande och skrivelse efter skrivelse att vi behöver utveckla både uppföljningen och arbetet med minoritetspolitiken. Det kan inte göras inom ramen för länsstyrelserna, där uppdraget i dag ligger.
Då har man diskuterat Isof. Jag delar över huvud taget inte ledamotens bild att man nu inte skulle vilja lägga det hos Isof på grund av att Isof har mindre budget att röra sig med. Det var väldigt tydligt i remissutfallet att flera instanser tvekade inför att flytta dessa uppgifter till Isof av hänsyn till minoritetspolitiken och myndigheten Isofs kärnuppdrag. Därför ville man inte lägga det där. Man ville inte heller lägga det hos MUCF eftersom man hade tveksamheter kring det.
Så här kan vi inte fortsätta. Vi kan inte låta bli att göra någonting. Vi kan inte fortsätta att göra ingenting på grund av att vi inte kan föreställa oss hur vi ska få arbetet att fungera i praktiken. Då handlar det väl om att i stället kompetensförstärka och se till att vi klarar av att göra det som vi faktiskt är satta att göra inom minoritetspolitiken. Då kan inte uppdraget ligga kvar hos länsstyrelserna, vilket också konstateras i det betänkande som S-regeringen har tagit fram.
Nu kommer vi att begrunda detta. Jag arbetar med och bereder frågan. Inga beslut är fattade. Jag avser att få återkomma.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.