Fru talman! Jag tror att det viktigaste är att vi först och främst ser till att vi har ström i laddstolpen. Den andra delen är att regeringen och riksdagen inte behöver lägga sig i alla detaljer om hur det ska se ut i detta läge. Vi ser till att det finns ström och att det finns en infrastruktur som fungerar för laddningen. Om vi ska gå in och sätta olika standarder för detta får väl i så fall EU titta vidare på om man kan hitta gemensamma standarder. Det är ju önskvärt långsiktigt. Men i detta läge handlar det i första hand om att få ut laddstolpar, så att vi har laddning till de bilar som i dag finns där ute, innan vi börjar ställa krav på andra saker som gör att utvecklingen kan bromsas.
Vi är för att man satsar på mer el här i landet. Jag tror att vi kan ställa om en hel del av solenergin och få fram den till vätgas. Vi gör en sådan satsning i Mariestad, och den har fungerat väldigt bra. Jag tror också att det kan bli en vägledning för vidare satsningar i Sverige.
Men jag tror att vi måste börja där problemet och oron finns och inte skapa nya problem innan vi ens vet om vi har ström framme. Pratar man med bilindustrin och med fordonsfolk i dag får man höra just om oron för att vi inte ska ha kapacitet och inte ha el i ledningarna. Det är vårt ansvar här i riksdagen att se till det. Den här regeringen har inte gjort någonting för detta. Som jag sa i mitt huvudanförande är det detta jag ser som det största hotet: att vi får elbrist, att vi inte har nät som klarar av detta och att vi då inte får någon ström i våra laddstolpar. Den biten borde regeringen och riksdagen omgående lösa. Det är då det skapas trygghet i att det går att ställa om Sverige till en elektrifierad fordonspark.