Fru talman! Först och främst delar jag
uppfattningen att detta är smolk i bägaren. Det
hade varit bättre om det inte hade varit några
restriktioner. Samtidigt gäller i det läget att göra det
bästa av situationen.
Att jag inte tror att det här kommer att få så stora
effekter som vi ursprungligen räknade med beror
framför allt på den öppning som vi har mot de
baltiska länderna, och inte bara vi, utan också EU-
länderna. Den snabba avveckling som trots allt sker
gentemot övriga länder i Central- och Östeuropa
talar för att kvoterna, som i många fall redan nu
inte är utnyttjade, inte heller kommer att vara
utnyttjade i framtiden. Jag vill inte utesluta att man
hamnar i en situation där flertalet kvoter inte
kommer att vara utnyttjade.
Jag säger detta därför att det är en del av svaret på
den första frågan som Annika Åhnberg ställde. I
den mån kvoterna inte är utnyttjade är detta inga
problem. Och det är redan nu så att en hel del
kvoter inte är utnyttjade. Då kan man alltså få full
tilldelning. Det betyder att vi inte bara får ökning
av våra egna kvoter, utan också kan ta del av vad
andra normalt skulle ha fått del av. Man kan säga
att importen för de produkterna därigenom i
praktiken blir fri.
När det gäller uppräkningen i övrigt kan jag inte
direkt säga vilka basår man hade. Men vad jag kan
säga är att vi hade en ganska tuff förhandling om
detta. Vi tycker att det resultat som vi uppnådde i
allt väsentligt är bra. Vi fick en bra basperiod och
en uppräkning av kvoterna.
Hur skall vi försäkra oss om att det här kommer att
utnyttjas? Ja, först och främst väntar vi oss när vi
går ut till beskickningarna rapportering tillbaka.
Det är en dialog som vi inleder på det sättet.
Dessutom har vi också kontakt med
branschorganisationerna. Jag kan för övrigt
meddela att jag så sent som för några dagar sedan
hade en diskussion med en av de viktiga
organisationerna på det här området om just de här
frågorna.