Fru talman! Jag vill börja med att säga att det är extra roligt att se just dig, Ewa, här i kammaren i dag. Vi var tidigare utskottskollegor, och jag vill gratulera Ewa Thalén Finné till det uppdrag som hon har fått som förste vice talman i Sveriges riksdag. Det är extra roligt!
Jag är stolt över att vara svensk och stolt över att bo i ett land där så många människor med öppna armar och slit och jobb dygnet runt har tagit emot de människor som under de senaste åren har valt att sökt skydd i just Sverige.
Under 2015 visade Sverige att vi är ett medmänskligt land - ett land dit nya människor är välkomna. Sverige utsattes för prövningar, men det var inte brist på medmänsklighet och kärlek vi upplevde. Det var brist i systemen. Byråkratins högborg, Sverige, började skaka.
En tillfällig lag blev svensk lag. Det är en lag som, vilket namnet också tillkännager, är just tillfällig. Vissa partier vill att den ska bli permanent, men för Miljöpartiet är det klart: Den tillfälliga lagen är tillfällig. För mig står det klart att om den ska vara så tillfällig som det bara går måste jag se till att systemen stärks.
Dagens debatt handlar om att det i plan- och bygglagen införs ett normbemyndigande för regeringen. Om tillströmningen av asylsökande har varit eller kan väntas bli särskilt omfattande och om det är nödvändigt för att boende för asylsökande snabbt ska kunna anordnas ska regeringen enligt bemyndigandet få meddela föreskrifter om undantag från vissa krav och bestämmelser i plan- och bygglagen. Det ska endast få avse åtgärder för ändringar av befintliga byggnadsverk eller nybyggnad av enkla byggnadsverk och åtgärder som pågår under högst tre år.
För att stärka systemen och se till att kapaciteten höjs i det svenska mottagandet välkomnar jag denna proposition från regeringen och yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Fru talman! Tak över huvudet är en mänsklig rättighet. Under 2015 var utmaningarna för det svenska asylsystemet stora, stundtals mycket stora. Ibland kunde vi inte leva upp till denna rättighet. Därför behövs denna lagstiftningsförändring.
För att öka kapaciteten i det svenska asylsystemet och för att se till att fler människor ska kunna komma hit och få tak över huvudet behöver Sverige också underlätta möjligheten att uppföra tillfälliga bostäder. Att ordna tillfälliga bostäder genom ändringar av befintliga byggnader eller nybyggnad av enkla byggnader som får användas under högst tre år är ingenting som kommer att ge en ny asylvåg till Sverige. Det är någonting som är nödvändigt för att hjälpa människor i nöd.
Fru talman! Dessutom kan det underlätta integrationen att man skapar bostäder där jobben finns. Historiskt har det visat sig att för att integrationen ska vara lyckad krävs det att det finns bostäder i närheten av arbetstillfällena. Av dem som kom till Sverige under början av 1990-talet och som erbjöds boende i orter som till exempel Gislaved, Gnosjö och Värnamo i mitt hemlän var det hela 90 procent som ett par år efter ankomsten till Sverige kunde få jobb tack vare att arbetstillfällena var så många. Siffran var ungefär 30 procent bland dem som tvingades att söka bostad i Malmö. I dag ser situationen annorlunda ut: Det är i de stora svenska städerna som jobben finns, och där är också bostadsbristen som störst. Därför är det nödvändigt att skapa bostäder även där.
Erfarenheterna från hösten 2015 visar att flera delar av samhället inte var tillräckligt rustade för att klara en sådan situation. Regeringen anser därför att det är rimligt att anpassa förhållandena så att samhället ska kunna bemöta de utmaningar det innebär när en liknande situation uppstår. Och det är inte en fråga om om utan om när . Det är inte vi som avgör och styr asylvågorna; det är situationen i vår omvärld.
Vi behöver lösa bostadssituationen för dem som flyr krig och förtryck. Sverige behöver ta sitt ansvar och bli hem för många fler. Vi, om några, har förutsättningarna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 15.)