Fru talman! Jag vill inleda med vad som sägs vara ett citat från 1890 av den dåvarande chefen för det amerikanska patentverket: Det amerikanska patentverket kan nu läggas ned. Alla uppfinningar som kan göras är nu gjorda.
Där är vi inte än och det ska vi sannerligen vara glada över. Patentsystemet har fortsatt att existera, och patentverken finns fortfarande kvar. Bara i fjol beviljade PRV nästan 1 400 patent.
Patentsystemet är nu bara en del av det som kallas immaterialrätt. Immaterialrätten består dessutom av exempelvis design-, varumärkes- och upphovsrättsskydd. På PRV:s hemsida kan man läsa: "Immaterialrättens bakomliggande syfte är att främja utvecklingen i samhället." Det är så sant, så sant.
Man kan aldrig bortse från det faktum att skaparkraften hos den enskilda människan ibland kan grundas i en dröm om att någon gång i framtiden kunna leva på och fortsätta att utvecklas inom ett område där man själv har förutsättningar och ambition att kunna förverkliga drömmen. I det sammanhanget har immaterialrätten onekligen en stor betydelse. Man kan betrakta immaterialrätten som ett avtal mellan staten och den enskilde där staten offentliggör kunskapen bakom uppfinningen mot att den enskilde får möjlighet att tjäna pengar på uppfinningen.
Det finns också en annan sida av patentet som bör lyftas fram. Vi får inte glömma bort att patent också så småningom förfaller och därmed kan bli grund för en ny konkurrenssituation mellan nya producenter med en möjlig teknikutveckling som följd. Det finns många exempel på just detta. Känd teknik föder ny teknik som i sin tur blir känd teknik. Utvecklingen förs framåt.
En handel med patent och licenser är inte minst viktig i detta sammanhang. Kunskap som för samhället framåt består inte bara i att forska efter ny kunskap, utan minst lika viktigt är att veta vad som faktiskt redan är gjort och hur detta, i en eller annan form, ska kunna återanvändas. Framåtskridande kräver kunskap, och patentsystemet är faktiskt en viktig och, skulle jag vilja påstå, ibland tyvärr bortglömd källa för spridande av ny teknik.
Fru talman! Jag ser med särskild glädje att möjligheten till EU-patent nu verkar komma till stånd. Det har varit en fråga som har stötts och blötts under en besvärande lång tidsrymd. Onekligen kommer det att underlätta för de svenska företag och uppfinnare som i framtiden söker patent. Det blir förhoppningsvis en förenkling och helt säkert även en kostnadsminskning när patentansökan kommer att kunna lämnas in till en gemensam myndighet inom EU.
Visserligen återstår det förhandlingar och en del viktiga moment innan det hela slutgiltigt är i hamn. Det visar inte minst EU-domstolens nyliga beslut angående en särskild patentdomstol. Men det mesta tyder på att de huvudsakliga målen trots allt snart kommer att kunna nås.
Fru talman! Blicken måste även höjas utöver EU:s gränser. Det finns uppenbara skäl till att arbetet med att utveckla och fördjupa samarbetet inom patentområdet även måste utsträckas till länder utanför EU. I längden har vi alla att vinna på att innovatörer och företag kan skydda sina uppfinningar och innovationer gentemot piratkopiering och även varumärkesförfalskning.
I debatten framkommer ibland argumentet, i mitt tycke ett populistiskt argument, att skyddet mot piratkopiering och varumärkesförfalskning ytterst bara är ett skydd för storföretagen och deras verksamheter och vinster. Verkligheten låter sig som vanligt inte beskrivas så enkelt.
I bakgrundsbilden måste vi alltid ha att driften att förnya, skapa och utveckla nya produkter oftast kräver stora resurser i form av insatt kapital och inte minst risktagande. I en del fall krävs också personligt ekonomiskt risktagande. Att ta fram nya läkemedel kan kosta många hundratals miljoner kronor och i en del fall säkert miljardbelopp. Vem skulle våga ta dessa risker att satsa kapital i dessa branscher om det inte fanns ett fungerande skydd mot piratkopiering
Fru talman! Understundom önskar jag att debatten om piratkopiering och varumärkesförfalskning även anlade ett slutanvändar- och ett produktionsperspektiv. Jag vill påminna om att bestämmelser mot piratkopiering och varumärkesförfalskning inte bara är ett skydd för företagen utan faktiskt även kan utgöra ett skydd för den enskilda konsumenten. Det är ett faktum att i en del fall kan piratkopiering och varumärkesförfalskning innebära ett direkt hot mot den enskilda människans hälsa, säkerhet och välbefinnande.
Vilka risker skulle inte kunna uppstå om falska receptbelagda läkemedel i stor mängd plötsligt började cirkulera på marknaden?
Vilka risker skulle inte kunna uppstå om det i exempelvis hissanläggningar monterades in piratkopierade reservdelar från en helt okänd leverantör? Det kan vara en pirattillverkare som kanske saknar nödvändig kvalitetskontroll inom produktions- och utvecklingskedjan.
Vilka föräldrar skulle vilja se att deras småbarn lekte med piratkopierade plastleksaker som kanske innehåller både miljö- och hälsoskadliga mjukgörare och kanske dessutom kadmium? Det skulle vara en leksak som såldes under falsk flagg och inköpts i god tro.
I det sammanhanget kan nämnas att ACTA-avtalet som blev klart i december 2010 är ett betydelsefullt steg i riktning mot att säkerställa att dessa frågor respekteras och att lösningar till gagn även för slutkonsumenter kan presenteras.
Med det, fru talman, vill jag avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.