Herr talman! Jag lyssnade med intresse på början av Ann-Charlotte Hammar Johnssons anförande.
Först och främst undvek Ann-Charlotte Hammar Johnsson noggrant att ta upp att de små företag som vill vara sjysta, som vill göra rätt för sig, är förlorare i dag. Det måste även Ann-Charlotte Hammar Johnsson inse. Det är faktiskt så. Familjeföretag eller inte - de som vill göra rätt för sig har inte möjlighet att konkurrera med dem som inte gör rätt för sig.
Hur slås fötterna undan för de små företagen med vad som föreslås i dagens proposition? Hur händer det? Hur gör man? Vad är grunden för att fötterna slås undan för dem? Det har inte framgått på något sätt.
Om man ska tro Ann-Charlotte Hammar Johnssons inlägg kommer inte några grönsaker eller jordbruksprodukter att kunna upphandlas eftersom de skördas utanför kollektivavtalade arbetstider. Så är det inte. Jordbruksprodukter är en av de saker som verkligen upphandlas i dag.
Man får gå tillbaka till verktygslådan och fundera över om det man har sagt i debatten verkligen stämmer. Det är inte på det sättet, och det stämmer definitivt inte med propositionen.