Fru talman! Som jag nämnde tidigare har Israel ett visst utrymme enligt krigets lagar att stoppa och kontrollera fartyg på internationellt vatten och vidta åtgärder för att upprätthålla sin sjöblockad. Sådana åtgärder måste vara nödvändiga, och de måste vara proportionerliga.
Vi har inte i det här läget tillräcklig information för att kunna bedöma att Israel har gått utöver det utrymmet. Det finns rätt till sjöblockad i samband med väpnad konflikt som fortsätter att pågå, det vill säga trots att det råder vapenvila.
Det är intressant att ens svar, både skriftligt och i debatten, recenseras. Från interpellanten kom frågor om diplomatiska åtgärder. Då har jag valt att svara på det, och det fick jag kritik för. Det är inte alltid så lätt som statsråd att försöka svara på frågorna. Däremot inser jag att jag möjligen inte riktigt svarade på frågan om journalister, och jag återkommer till den i nästa inlägg.
Då var det frågan om diplomatiska åtgärder. Efter att Israel ingrep mot sjöflottiljen utanför Kreta den 30 april tog vi skyndsamt kontakt med israeliska företrädare för att tydliggöra Sveriges förväntan på att svenska medborgares rättigheter inklusive konsulära rättigheter också respekteras. Jag har även framfört detta till min israeliska motpart på telefon. UD sände också ned, som jag sa, särskilt utbildad förstärkningspersonal till både Aten och Tel Aviv i deras konsulära arbete för att hjälpa deltagande svenskar. Vidare stod UD i kontakt med anhöriga.
Som sagt fanns det en spansk-svensk medborgare som frihetsberövades av Israel. Då stod Sverige i löpande kontakt med både spanska och israeliska myndigheter angående detta. Den personen deporterades den 10 maj till Aten för vidare resa till Spanien där denna sedan tidigare är bosatt.
Som interpellanten nog förstår drar det här mycket resurser från Utrikesdepartementet. Jag måste säga att jag ställer mig lite frågande till att man gång på gång, trots att man vet vad resultatet ska bli, väljer att fortsätta att göra den typen av resor. Om man verkligen vill hjälpa, och om man känner en desperation över att hjälpen inte i tillräcklig utsträckning når fram, borde man då inte gå via de kanaler man vet har större chanser att lyckas hellre än att gång på gång göra samma resa som man vet inte kommer att lyckas? Jag ställer mig frågande till det.
Låt mig avslutningsvis säga något om att recensera svar. Jag tog upp frågan om Hamas i mitt förra inlägg, och jag ställer mig lite frågande till att interpellanten när det gäller en interpellation som i mångt och mycket handlar om Gaza inte tycker att det är relevant att prata om Hamas eller fredsplanen för Gaza. Det är väl synnerligen relevant, inte minst för att få in humanitär hjälp. Men det är lite signifikativt för vänstersidan att man inte gärna vill prata om Hamas ansvar för den fruktansvärda situation som har uppstått efter den 7 oktober.