Herr talman! Jag ska göra mitt bästa för att bli trygg och vara det. Jag tycker ändå att Moderaterna ganska ofta skulle kunna ta vad vi tycker lite mer som utgångspunkt. Men det är väl inte så konstigt med tanke på att vi är olika partier.
Min uppfattning är att regeringen i mångt och mycket tar trygghetsfrågorna på allvar – det ska absolut sägas. Ibland går man nästan lite för långt, kan vi tycka, i vissa förslag. Men grunden, att vi ska göra skolan till en otroligt mycket tryggare plats än den är i dag, är vi helt överens om. Vi måste göra mer.
Har tidigare regeringar blundat? Ja, kanske inte blundat helt men i alla fall inte gjort tillräckligt – där är vi också överens. Det är också därför vi har lagt fram förslag.
Sedan säger Josefin Malmqvist, herr talman, att man säger nej eftersom det rör sig om ett pågående arbete. Men utredningen sattes ju igång först efter vårt initiativ. Det är jättebra; syftet med att lägga fram utskottsinitiativ är att det blir verksamhet av dem. Nu kommer det förhoppningsvis att bli verksamhet.
Jag kan dock konstatera att den fråga jag ställde fortfarande inte är besvarad. Jag ställde frågan: När kan vi se att det händer något? Ni tillsatte utredningen efter att vi hade lagt fram ett initiativ, så det hjälper tydligen att ställa frågor. Så jag ställer frågan igen: När kommer detta att gå ut på remiss? När kommer det ut och blir verklighet ute i skolan?
Det är nämligen, återigen, det som räknas för mig – när jag kan säga till mina barn, andra barn jag träffar, föräldrar och lärare jag träffar: Från och med detta datum kommer de som har dömts för hedersförtryck, sexuella övergrepp, terrorism och alla möjliga andra brott som i dag inte inkluderas inte längre att kunna jobba i svensk skola. Det är detta datum jag vill ha, och det är dit jag vill komma. Där har jag fortfarande inte fått något svar. Men jag hoppas att vi får det snart.