Herr talman! Utrikesutskottets betänkande nummer 17 handlar om regeringens förslag till en ny lag för internationella sanktioner. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i alla punkter.
Skälet till att Sverige antar en ny lag för internationella sanktioner är att EU har antagit ett nytt direktiv för sina sanktioner. Sverige ska därför införliva det i sin egen nationella lagstiftning. I och med det konstaterade regeringen att det kunde finnas skäl att se över hela den svenska lagstiftningen på området. Den tidigare lagen är från 1996, och mycket har hänt inom internationell politik sedan dess.
Längre tillbaka var sanktioner vid internationella konflikter ofta riktade mot länder i sin helhet. Denna metod fick mycket kritik eftersom sanktionerna drabbade folket, som sällan var skyldiga till de brott deras odemokratiskt valda ledare var ansvariga för. Folk fick lida medan diktatorerna kunde leva ostört.
Numera använder sig EU och FN av så kallade smarta sanktioner, där man identifierar individer och organisationer. EU, som är Sveriges främsta plattform för denna typ av utrikesfrågor, är mycket aktivt när det gäller sanktionsverktyget och har därför antagit ett nytt sanktionsdirektiv för att säkerställa att alla medlemsstater agerar på ett likartat sätt. Meningen är också att brott mot sanktionerna ska kunna leda till åtal.
Regeringens förslag innebär att den gamla lagen ersätts med en ny, som är anpassad till EU:s direktiv men också tillämplig för de sanktioner som FN beslutar om. Vi kompletterar också svensk lag med nya paragrafer för vilket straff som ska utmätas för den som begår brott mot sanktionerna. Den som begår sanktionsbrott ska kunna dömas till tre år i fängelse och ända upp till sex år om brottet är grovt eller om det sker upprepade gånger. Tidigare åtalades inte heller någon för brott som kunde anses som ringa, men det försvinner nu.
Herr talman! I förslaget ingår även att ett antal myndigheter, exempelvis Transportstyrelsen och Exportkreditnämnden, ska ha anmälningsplikt om de upptäcker misstänkta sanktionsbrott.
Under beredningen av ärendet kritiserade Lagrådet detta förslag. Lagrådet menar att det inte är rimligt att myndigheter som inte har till uppgift att utreda brott ska behöva göra detta, då de inte har den kompetens som krävs.
Här menar jag att Lagrådet har hamnat snett och regeringen rätt. Lagrådets kommentar är mycket märklig eftersom det normala ju är att man polisanmäler brott. Det är vad människor i Sverige i allmänhet gör – man hör av sig till polisen om det finns misstanke om brott. Varför skulle Sveriges myndigheter med extra god insyn i utrikeshandel inte behöva höra av sig till polis eller åklagare om de misstänker brott? Det förefaller märkligt.
Herr talman! I motioner från Sverigedemokraterna och Centerpartiet behandlas frågan om Sverige behöver nationella sanktioner. Utskottet föreslår att dessa motioner avslås.
Det finns förvisso sedan tidigare ett beslut där riksdagen tillkännagivit att den vill att regeringen utreder denna möjlighet, och jag personligen är inte emot detta alls egentligen. Men lagförslaget som vi diskuterar i dag handlar om internationella sanktioner, inte nationella. Förslagen från Sverigedemokraterna och Centerpartiet är värda en prövning men inte i detta ärende.
I övrigt konstaterar jag att det råder enighet om lagförslaget här i kammaren, vilket är mycket uppskattat.