Fru talman! År 2016 fick vi en ny upphandlingslagstiftning i Sverige. Det var välkommet och betydde att vi fick en betydligt bättre, och EU-anpassad, lagstiftning på plats.
Vi i Miljöpartiet tyckte då att det hade varit på sin plats att få till skarpa skrivningar om möjligheten att i upphandlingen ställa krav på annat än lägsta pris. Det var dock svårt, för att inte säga omöjligt. Motståndet var kompakt.
Så var det trots att all logik talade för att detta var det enda rätta och det helt rimliga. Våra gemensamma skattepengar ska gå till saker som inte tär lika mycket på jordens resurser, som inte ökar utsläppen utan minskar dem där det är möjligt och som ställer samma krav på barnens mat i skolan som vi ställer på de svenska bönder som ska producera den. Men vi kom aldrig så långt. Det som borde ha varit ett så kallat ska-krav då blev endast ett bör. Men frågan lyftes och debatterades, och arbetet gick vidare.
I dag har vi tack och lov kommit mycket längre. I dag konstaterar Socialdemokraterna i regeringen: "Den offentliga upphandlingen ska utvecklas i syfte att ytterligare kunna bidra till att offentliga medel gör så stor samhällsnytta som möjligt. Det finns stor potential i att använda den offentliga upphandlingen som ett verktyg för ökad miljömässig och social hållbarhet. Det handlar bl.a. om att främja gemensamma samhällsintressen som miljö, klimat, en cirkulär ekonomi, minskad antibiotikaanvändning inom djurhållning, djuromsorg och människors hälsa samt bra villkor på arbetsmarknaden." Det är väldigt välkommet.
Fortfarande byggs det dock in skrivningar som riskerar att göra det hela fortsatt otydligt. Det är skrivningar som "när det är relevant med hänsyn till upphandlingens syfte". Hade det inte varit bättre att bara konstatera att det nu ska finnas en skyldighet och att offentliga upphandlingar ska ta hänsyn till annat än pris, som uppfyllande av Agenda 2030 och Parisavtalet?
Sedan undrar vi när vi får se propositionen. Den ska komma under våren, men våren går snabbt mot sommaren, och det finns inte mycket tid kvar. Vi vet att alla utsläpp måste ned så fort som möjligt, och då har vi ingen tid att vänta. Även om det gått framåt och fler förslag förhoppningsvis ligger på bordet inom kort måste ännu mer hända som tar upphandlingen i hållbar riktning. Våra skattepengar ska inte användas till att främja lågt pris vid köptillfället och låta någon annan ta notan. Vi måste få en uppdaterad lagstiftning nu, så att klimatpåverkan och resursanvändning blir styrande faktorer.
Därför vill vi i Miljöpartiet införa ett mål om att den offentliga sektorn ska gå före i omställningen och nå näranollutsläpp redan 2030. Då måste lagen om offentlig upphandling uppdateras, så att all offentlig upphandling ska beakta miljöhänsyn och klimatpåverkan och så att låg klimatpåverkan och låg resursanvändning blir styrande faktorer.
Vi vill också att klimatsmart mat ska vara en norm i offentlig sektor. Vad som är klimatsmart mat sammanfaller också ofta med vad som är hälsosam mat. På så sätt bidrar man alltså förutom att uppfylla klimatmålen även till att uppfylla folkhälsomålen.
Vi har ingen tid att vänta. De offentliga inköpens klimatpåverkan uppgick 2019 till 23,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter, enligt Upphandlingsmyndigheten. Vi vet också från Upphandlingsmyndigheten att det finns en stor potential i att använda den offentliga upphandlingen som verktyg för att ställa krav på cirkularitet och klimathänsyn i syfte att nå miljö- och klimatmålen samt flera av de globala målen i Agenda 2030.
Det här är det som vi måste ta fasta på och använda oss av. Coronapandemin och nu Putins vettlösa invasion av Ukraina kommer att göra det betydligt svårare att nå målen i Agenda 2030 än vi trodde för bara ett par år sedan. Nu måste alla verktyg vi har verkligen användas. Våra gemensamma pengar måste gå till att göra världen bättre, inte till att lämna fattigdom och klimatskuld efter oss.
Därför, fru talman, yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation nummer 15.