Herr talman! I dag behandlar vi motioner från den allmänna motionstiden 2008 och 2009 som gäller den grundläggande betaltjänsten. Jag tar till orda för oppositionens del.
I motionerna beskrivs ganska väl hur det står till med de problem som finns för att få den grundläggande betaltjänsten i vårt land - denna service till människor och företagare som vi från oppositionens sida har påpekat är en viktig förutsättning för tillväxt i vårt samhälle. Det ska vara möjligt att bo och driva företagsverksamhet i hela vårt land.
När vi debatterade statens ansvar för vissa betaltjänster för snart tre år sedan påpekade vi från Socialdemokraternas, Vänsterns och Miljöpartiets sida att staten måste ta ett ansvar för målet med grundläggande betaltjänster för alla till rimliga priser. Moderaterna försäkrade för sin och de andra borgerliga partiernas del att det skulle bli så.
Nu ska vi diskutera hur det blev. Egentligen behöver jag väl bara säga: Vad var det vi sade!
I den förra debatten uttryckte vi en oro för problem som skulle kunna uppstå för äldre och funktionshindrade personer och för företagare, och särskilt för dem som bor och verkar i glesbygd. I dag kan jag konstatera att länsstyrelsernas bevakning av den grundläggande betaltjänsten tydligt pekar på att avvecklingen av Svensk Kassaservice har skapat problem för både privatpersoner och småföretagare, och särskilt för dem som bor i glesbygd.
Vi tryckte vid ärendebehandlingen för snart tre år sedan på att för att hela landet ska kunna leva och utvecklas måste det finnas en grundläggande service i alla delar av landet på likvärdiga villkor.
Visst, sade Lisbeth Grönfeldt Bergman vid det tillfället: "Om länsstyrelsernas rapportering till regeringen skulle tyda på att det brister i utbudet av grundläggande betaltjänster förutsätter utskottet att regeringen snarast överväger nödvändiga åtgärder."
Jag bara undrar, Lisbeth Grönfeldt Bergman: Var är åtgärderna?
Herr talman! PTS har upphandlat tjänsten för dem som tidigare hade lantbrevbärare med betalserviceombud. Men de har gjort en geografisk bestämning, genom att det ska vara 30 kilometer till närmaste bank för att upphandling ska ske.
Tre mil är långt. Det är särskilt långt om det inte finns kollektivtrafik utan det hänger på att man ska ta sig fram med eget fordon. Detta har skapat problem för äldre personer som bor i områden där detta villkor inte uppfylls och för personer som aldrig har tagit körkort eller som på grund av ålder eller sjukdom inte längre klarar av att köra bil. Det innebär att många på landsbygden, till exempel i södra Sverige, blir beroende av någon annan för att klara sin kontanthantering. Det är inte acceptabelt. Vi vill därför att det görs en översyn över denna geografiska bestämning.
Jag undrar: Hur tänker majoriteten här?
Herr talman! I propositionen från 2006/07 om statens ansvar för betaltjänster redovisas att med grundläggande betaltjänster avses betalningsförmedling, uttag av kontanter och hantering av dagskassor för näringsidkare och ideella föreningar. Men PTS upphandlar inte service för företagare att lämna in dagskassor. Jag antar att regeringen hade hoppats att marknaden skulle lösa denna fråga åt dem.
I den sammanfattande redovisning som Länsstyrelsen i Dalarna har gjort pekar de på att det största problemet är just bristen på möjligheter att lämna in dagskassor i glesbygd. Det är också problem med kontantförsörjningen på vissa orter, eftersom det inte går att använda alla kort hos dem som har blivit upphandlade för att stå för den servicen. Utländska bankkort accepteras till exempel inte. Detta har blivit ett stort problem, särskilt i områden som är beroende av turism.
Ja, vad var det vi sade!
PTS har tydligen gjort bedömningen att marknaden tillhandahåller dagskassehantering på kommersiell väg och att en upphandling därför inte ligger i linje med PTS uppdrag.
Men, Lisbeth Grönfeldt Bergman: Slutsatserna från länsstyrelserna ger ett annat besked. Det räcker inte med att ni moderater står här i talarstolen och säger att regeringen följer detta noga och ska åtgärda alla brister när den uppenbarligen inte gör det.
Jag undrar igen, Lisbeth Grönfeldt Bergman: Var är åtgärderna?
Vi från oppositionen vill se att det ska finnas möjligheter i hela landet.
Ja, herr talman, jag får väl upprepa: Vad var det vi sade!
Därmed yrkar jag bifall till reservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i vårt betänkande.
(Applåder)