Fru talman! Jag tackar för svaret och delar bilden av behovet av att reformera bostadsbidraget kraftigt, inte minst med tanke på hur få barnfamiljer som i dag nås av bidraget eftersom det under de senaste decennierna har urholkats på ett sätt som är ovärdigt en välfärdsstat som Sverige.
Det är inte det enda svaret på familjers svaga disponibla inkomster, naturligtvis. Vi ser dock, inte minst i Riksrevisionens rapport, hur urholkningen av bostadsbidraget i andra änden har fått som konsekvens att allt fler familjer blir alltmer trångbodda eftersom hyran är det sista man slarvar med. Det är det man i det absolut längsta prioriterar när man har låga inkomster; annat får stryka på foten. Barnen får inte nya kläder. Barnen kan inte delta på kompisarnas kalas, till exempel. Barnen kan inte vara med på aktiviteter eller följa med på bio. Barnen kan helt enkelt inte delta i samhället på samma villkor som andra. Detta ryker innan man slutar betala hyran, vilket naturligtvis är bra och värt att berömma föräldrarna för.
Men man borde inte behöva välja mellan att kunna ha grönsaker på middagsbordet och att klara sin hyra. Man borde inte behöva vara nere på så små bostäder att barnen inte har möjlighet att sköta sin skolgång och göra sina läxor i sina hem utan i stället tvingas ut på gatan.
Jag välkomnar ambitionen, och jag hoppas innerligt att detta blir en prioriterad fråga för Kristdemokraterna i regeringen, att ni kan tvinga ned de partier som vill dra in på bidragen och göra livet svårare för utsatta barnfamiljer och att ni når framgång i de förhandlingarna.