Fru talman! Stina Eliasson har frågat mig om jag är
beredd att ta initiativ till att de sänkta
arbetsgivaravgifterna i stödområde 1 också skall
omfatta lanthandelsföretag. Bakgrunden till frågan
är att bl.a. hotell, pensionat och
campingverksamhet har nedsatta
arbetsgivaravgifter med tio procentenheter och
bedriver försäljning av livsmedel, vilket
konkurrerar med lanthandeln.
Först vill jag nämna att Stina Eliasson i sin fråga
påpekar att det i den regionalpolitiska
propositionen Bygder och regioner i utveckling
finns många positiva förslag som kommer att stärka
lanthandeln. Jag tackar för det betyget.
Nedsatta socialavgifter är ett regionalpolitiskt
instrument, vars effekter kan läsas av först på lång
sikt. Av denna orsak valde regeringen att inte ändra
på reglerna för nedsatta socialavgifter i den nyligen
avlämnade regionalpolitiska propositionen.
Dessutom leder varje ändring av systemet till nya
gränsdragningsproblem. Regeringen valde i stället
att med andra medel slå vakt om den betydelsefulla
lanthandeln.
Detta görs dels genom att investeringsbidraget höjs
från 50 % till 85 % vid investeringar som påtvingas
lanthandeln till följd av ändringar i lagstiftningen.
Vidare höjs servicebidraget med 50 % från
maximalt 100 000 kr per år till 150 000 kr. Men det
hjälper inte med bara ekonomiska insatser. Olika
aktörer såsom bolag med ombudsverksamhet,
leverantörer och distributörer kan -- om de agerar
var för sig -- slå undan grunden för mången
lanthandlares verksamhet. Här har
Konsumentverket och Glesbygdsmyndigheten en
viktig uppgift i att finna samordnade lösningar.
Regeringen avser därför att ge Konsumentverket, i
samarbete med Glesbygdsmyndigheten, i uppdrag
att inventera vilka distributionsproblem som
lanthandeln har och vilka samordningslösningar
som kan vara möjliga. Vidare pågår redan mellan
dessa myndigheter och ombudsföreträdare ett
samarbete, som syftar till att med hjälp av ny teknik
finna samverkanslösningar inom
ombudsverksamheten.